ÅRSKRÖNIKA

2010 var året då allt hände. Året jag med glädje och smärta kommer minnas länge. Men att sätta ord på det kanske inte skadar.

Januari
började i Uppsala, och vart annars än på Gälbo i E40-48korridoren? Det var under förra nyårsafton jag stiftade bekantskap med Räven då vår lilla fest crashade deras lilla fest. Jag blev utan att lyfta ett finger med i spexensembeln i egenskap av dansare och träningarna satte igång i brutal hastighet under hela månaden. Jag hade även biokemitenta och blev bäst i klassen med 97% rätt. Sånt glömmer man inte. Så coolt.

Februari
försvann lika fort som det kom. Varenda helg vad fullsmockad av spexrepetitioner. Jag tror jag läste cellbiologi och immunologi samtidigt då, två kurser som jag knappt minns. Februari är ett smått töcken för mig. Mitt starkaste minne är Märstas 21årskalas. Jag hade backslicklugg à la Single Ladiesdansen.

Mars
var månaden då spexensembeln for till Alnarp och visade upp vår föreställning för skåningarna. Generellt var väl intrycket av Alnarp ganska taskigt i spexensembeln, förutom hos oss dansare då såklart. Vi hann knappt springa in på scenen innan vi blev överösta med omstartrop och hurran. Det kan ha berott på de nästan ickebefintliga scenkläderna och låtvalet. Kanske.

April
och våren var en enda stor uppladdning för hösten och småttingveckorna. Vi anordnande SMKfest där vi faktiskt la ner oss och fixade fint (om än med engångstallrikar och bestick). Vår fina dukning höll ungefär till en kvart innan inbjudan då sliriga fötter trampade sönder dukningen. Vad kära Jeltzin sedan hade för vidare verkan går att diskutera. Vårt tema på festen var "så här kommer ni aldrig se mig igen!" och SMK10:s gemensamma tema var "NAKNA och Slisken påklädd", eftersom Slisken i fråga alltid är halv- eller helnaken när det vankas fest. Jag upplevde även min första Uppsaliensiska valborg. Jag fick klart för mig att valborg i Uppsala är speciellt. Och valborg på Ultuna är ÄNNU mer speciellt.

Maj
var solig och fin. Och skitjobbig. Tentaångesten var fullkomlig. Stressen var fullkomlig. Livsgnistan var sedan långt förlorad. Ett av fyra och ett halvt år på universitetet avklarat. Alla nya intryck, erfarenheter och kunskaper blev överväldigande. Jag längtade något fruktansvärt efter sommaren och Värmland. Och som grädden på moset satte jag upp mig som koreograf i nästa spexkommitté.

Juni
inleddes direkt på COOP Forum, för tredje året i rad. Min skoltrötthet byttes omedelbart ut mot total ångest. Dag två på jobbet insåg jag att jag aldrig vill sätta min fot där igen. Hade det inte varit för det roliga kollegorna hade jag nog slutat. Känslan av att springa omkring i uniformen i Kristinehamns bästa luftkonditionerade lokal när det är värmebölja kan bräcka även den starkaste. Som tur var hann vi med en snabb visit till Wien i juni. Jag slog på tvn på hotellet en dag och fick till min lycka se precis när Victoria sa ja till Daniel. Det var kul!

i Juli
slutade jag på COOP efter bara sex veckors jobb (hallelujah) och for till Arvikafestivalen, för vad jag tror blev sista gången jag trampar värmlandsleran som når upp till knäna. Som vanligt när sextrollen åker på bravader är det både skratt och gråt med i bilden, och detta år var inget annorlunda. Som vanligt var vädret de flesta dagarna för jävligt med hällregn och pissljumna temperaturer. När nu halva året gått trodde jag att det skulle fortsätta i ungefär samma mak. Så fel man kan ha.

Augusti
var tiden då jag och mitt älskade SMK åkte till Arons hus i Båstad, som en kick off inför småttingveckorna. Dagarna fylldes med nakenbad, dansträning, öl och en sjujävla massa timmar framför symaskinen för att skapa Baizah Poopah. Men den gulgrönorangea lilla muppen blev till slut klar, och stämningen och förväntningarna i gruppen växte varje timme. Småttingveckorna gick av stapeln den 30 augusti, som också råkade vara min födelsedag. Men eftersom jag levde under dold identitet som Spadae Dump kunde jag inte avslöja min ålder. Istället fick vi de 360 småttingarna att sjunga för mig under tron att jag fyllde 3678 år.

September
Småttingveckorna fortsatte två veckor in i september. Vi snackar verkligen personlig utveckling här. Att dagligen stå inför 300 personer och gorma ut sin narcissism stärker ens självförtroende (något som kanske behövdes inför vad som komma skulle..) Det hela avslutades med småttingmiddag som är en väldigt hetsig middag för den som varit med i småttingkommittén. Två veckors utmattning, störd sömn och känslointryck tar till slut ut sin rätt på sätt man ibland inte kan styra. Att försöka förklara utbytet av att vara med i småttingkommittén vore som att diktera ett helt liv på några minuter. Ni kanske kan förstå helheten, men aldrig detaljerna, som faktiskt gjorde veckorna till vad de var. Jag kommer aldrig i hela mitt liv glömma bort Ultuna och småttingveckorna 2010. Puss.

Oktober
är jobbig att skriva om. Här var det mesta ett mörker.

November
Pusselbitarna började falla på plats och dyssestressen la sig lite. Men paniken finns där än. Så mycket som är förstört och som inte går att reparera. Men att byta problem mot andra problem verkade vara min tekopp.

December
var månaden som hade ett samlingsnamn; MYS hos Stina och Jocke. Varje dag ville vi julmysa. Varje dag ville jag leka med kattn även känd som Baizah. I've got a friend in her som jag ska vårda ömt! Nu sitter jag här och känner mig starkare än någonsin. Mycket tack vare Baizah. Mycket för orden jag fått slängda i ansiktet av Räven. Det finns fortfarande mycket trassel att reda ut, men jag har nog hittat manualen nu i alla fall. Imorgon är det nyårsafton, och jag kan varken önska mig ett bättre eller sämre år. Jag önskar mig bara ett lugnare liv.

SHREDDER CAT HAS NO MORE PAPERZ TO SHRED

Nyårsmaten är inhandlad. Törleyn ligger redan på kylning och imorgon klockan tre drar vi igång med matlagningen. Själva framställningsprocessen av denna nyårsafton är alltså en social sak i sig, fantastiskt!

På lördag, så fort jag känner mig kapabel, så bär det hem till Uppsala igen. Iiihh!
Snacka om att det är vemodigt och euforiskt på samma gång. Men hade jag inte haft sjutusen saker att göra över julen hade "ledigheten" gått att njuta av på ett helt annat sätt.

Jag har till och med pluggat jätteduktigt och gjort några danssteg idag. Framsteg minsann. Men, som sagt, jag känner att jag börjar stå och trampa av rastlöshet. Mitt jobb i Kreschne är klart för den här gången. Fast jag tror jag tar med mig Märsta, Johanna, Cissi och Järe i bagaget och gömmer dem i Uppsala, så jag har dom hos mig jämt jämt jämt!

TVETYDIGHETEN

Hur jag än vrider och vänder på det, så kan jag inte se de här dagarna i Värmland som lov. Det har hittills inte varit ett dugg avslappnande. Allt som kommer i min väg fylls på som måsten. Jag hatar måsten! Min magkatarr som ligger i startgroparna till något stort gör sig varje dag påmind. Som jag känner nu skulle jag bara vilja ta mitt pick och pack och fara tillbaka till Uppsala redan idag. NU. Jag får ingen ro här. Jag älskar att träffa mina kära vänner igen, men det är också det enda positiva jag fått ut av de här dagarna. När jag kommer tillbaka till Uppsala ska jag tentaplugga, göra 4 danser till spexet och gå till studenthälsan med min stackars stela rygg. Såhär kan jag inte ha det.

BRÖL

Jag är så trött på att jag har så mycket att tänka på och för liten hjärnkapacitet.

Helvete vad trött jag är på det.

EN VANLIG DAG I KRESCHEHAMN

Den här dagen har varit väldigt bisarr, som en förlängning av gårdagen. När jag så sakteliga lade bitarna på plats i morse resulterade det i att jag har gått och småfnittrat hela dagen lång. Gårdagen var helt enkelt en kväll att minnas, trots att det egentligen inte hände något speciellt. Jag träffade knappast många gamla ansikten. Jag höll mig till en liten skara människor hela visiten på statt. Jag lootade en änglatrumpet av plast och blev fälld på dansgolvet. Eller fick hjälp att trilla i alla fall. Det resulterade i ett ont öra och ett stort blåmärke på ryggen. Jag köpte ingenting i baren men lyckades ändå få godkänt i en ölhävartävling. Jag fick lov att kyssa korset på ett radband och ropa amen utanför stadshotellet klockan halv 3 på natten. Och taxifärden hem till Märsta bestod av en rad händelser och citat som jag kommer kunna skratta åt länge.


Det här är jag och jaktlaget, när vi drog ut och lattjade lite björn. Om ett år är det juldagen igen.

TIME MACHINE

Julen är över. Hu så härligt. Snart är det nyår och det innebär att vi snart är på rätt sida vintern för spexpremiär och allt som hör till. Jag ger inga nyårslöften, för det är inget för mig. Jag lovar mig själv nya saker varje dag istället.

Igår var vi på statt och kikade. HAHA, hur kan tiden stå så stilla i en stad? Hur kommer det sig att man på en grisblink går tillbaka till gamla vanor och sätt? Det är som att sätta sig i en tidsmaskin och bli 18 igen. Det är minst sagt fint.

YOU'RE ASKING ME WILL MY LOVE GROW? I DON'T KNOW. STICK AROUND AND IT MAY SHOW.

Ikväll ska vi först skaka våra lurviga hos Johanna för att sedan byta ut det mot heltäckningsmattorna, de smutsrosa väggarna och den svindyra ölen. Är det återvändarhelg så är det!



För alla uppsaliensare som vill veta så har jag klippt mig. Håret är numer kort. Are.

Jim Sturgess – I've Just Seen A Face

JULAFTNA

Då var det julafton.

Enligt tradition ska jag tillsammans med familjen vara hispig fram till klockan 2 då efterlängtade släkten kommer. Sen har vi en eftermiddag full av fika, Kalli Janka, tomte och mat framför oss. It's the same procedure every year. Men varför ändra ett vinnande koncept?


Och grattis på födelsedagen, Cheezuz. Om några månader firar vi din dödsdag, igen. Lika bra att ställa in oss på det redan nu. Och att göra det till något trevligt.

SKAMLÖST

Loppis i Kristinehamn betyder fynd av märkligaste slag, där värdelösa prylar ofta har prissatts hutlöst, och riktiga antikviteter går för en tia. En totalt värdelös porslinskatt som skulle passa sååå bra bland alla tretton andra porslinskatter hemma på spishällen kan man räkna med kostar jättemycket för mycket. Mitt fynd i går ett par rådjurshorn och ett halsband med pälsbollar på. Halsbandet var "urban couture", så de skulle ha femtio kronor för det eftersom det en gång i tiden hade kostat 600(!! Ofattbart). Femtio kronor var dock ett skamlöst pris för några pälsbollar, så jag fick det för fyrtio. Jag hittade även ett par lösa rådjurshorn för 30 kronor. Frågan är nu bara vad jag ska göra med mina loppisfynd som andas jakttema.

Och så kom jag på det.
FOTOSESSION!!

Tema jaktoffer.

OCH JAG SKA. TA HAN.

Nu har Laserturkens verkan spridit sig över större delen av Sverige, men kaoset är fortfarande koncentrerat kring Malmö. Är det inte en fantastiskt rolig rubrik?

FORTSÄTTNING FÖLJER

Nu behöver jag verkligen inte tvivla längre. JAG ÄR HEMMA I KRISTINEHAMN, VÄRMLAND.

ETT SÄKERT TECKEN

Gubbe, 50-bastare, på COOP: - Den här tannkrämen köster föjra kroner mer än på apotekö, å så snacker di om återbäring!

Nu vet jag med säkerhet att jag är i Värmland.

IMORGON GÄLLER DET!

Den här låten får mig att sakna Kristinehamn lite extra. Den påminner om gymnasiet när jag bara lyssnade på den här typen av musik och ville för allt i världen skaffa dreads, typ. Riktigt där är jag inte längre, men det krävs inte mycket för att komma in i samma känsla igen, i synnerhet inte när det bara är lite drygt tolv timmar kvar tills jag sätter mig i bilen och kör hem mot de fina granskogarna.

Igår var det söndag. Det betyder fest! Allting började med att Fredrik hade blivit facerapead och att ett evenemang vid namn FEST! hade uppkommit på lördagen. Han ändrade dock dag till söndag. Sen bytte han plats till Antoschs korridor. Bekvämt nog bor Antosch tio meter ifrån mig så det krävdes inte mycket för att ta sig dit. Så mitt uppe i tentaplugget festade vi till lite. Andra festade till mer än jag, vill jag lova. Men den här måndagen har ändå känts som en lång olidlig söndag.

IMORGON GÄLLER DET!

DRIVING HOME FOR CHRISTMAS

Det här är min värsta jullåt. Den är riktigt obehaglig. Sången är liksom påträngande. Chris Rea låter som en suput som inte alls bör sätta sig i en bil och köra hem. Jag tror det här får bli ledmotivet för tisdag eftermiddag när jag tillsammans med Linn och Marcus far mot granskogen i väst!

VOVVI BORTA

Nästa gång du äter choklad bör du tänka på att det stått en människa med bara fötter och dansat på dem, för människan tror uppenbarligen att vatten och dans tar bort möglet som bor på bönorna.

SCHWAMPEN

Är det inte häfty? Detta är vad jag håller på med om dagarna. För den som inte ser vad det är är det en 100 gånger förstoring av mycel i en Mucor Hiemalis som skapat två sexuella sporer, waah!! (En zygomycot filamentös svamp alltså. Mögel, med andra ord.) Det blir någonting att berätta för barnbarnen det. Jag är dock mest lycklig över att jag upptäckt att det går att ta kort genom mikroskopet. Iphone, du är bra iphone!

Jag har fått en hyresavi på 3317 kronor. Någon som har lust att pröjsa?

Det är ju jul, var lite givmild.

DAGEN DÅ JAG MISSLYCKADES

Galet mörkt ute nu för tiden. Tur att vi värnar om traditioner på Ultuna Studentkår! Klockan sju i morse befann jag mig på kåren för att beundra ett stycke luciatåg med en kopp glögg i handen. Det var en fin stund, även om jag fortfarande sov mentalt. Jag saknar lite att sjunga i luciatåg, det gjorde jag ju jämt förr. Fast ändå så känner jag att jag gjort det tillräckligt många gånger, nu må det vara nock.

På kvällen gjorde jag nåt man kanske borde ha gjort långt tidigare, jag har ju ändå bott i Uppsala i över ett år. Jag var i domkyrkan! Det hölls en julgudstjänst för universitetet nånting nånting. Allas vår kära Räven gick först in i kyrkan i processionen (och var coolast av alla) och Gulleordförande Hiimon läste ur julevangeliet. Åh så fagert det var.

Jag är i kyrkor för sällan, tror jag. Som den brutalateisten jag är finns det inte mycket förutom typ körsång som lockar i kyrkan. Men så fort jag kommer in i en kyrka börjar jag tänka på hur jag pratar, och jag svär ganska mycket, manlig som jag är. För det mesta inte så grovt (oftast i alla fall), men en svordom är en svordom. Jag och Stina kom på att vi ska sluta svära. Det är fult. Vi har väl än så längt ramlat dit kanske 20 gånger var ikväll, men det är bara början.

Som blivande ceremonimästare måste man vårda sitt språk!!

JAG SYNAR DINA KORT

Helgen har om möjligt gått fortare än vanligt. Jag har jobbat i baren på ringversen och balen, som tidigare nämnt. Det var verkligen mycket angenämt båda dagarna, men kanske lite trevligare igår, eftersom det var så festlig stämning. Inte minst bland pfd-KMarna, blink blink.

Jag vet inte hur många timmar jag jobbat ideellt på den där kåren nu. Igår fick jag min första form av lön, 245 kronor och en prick till middagarna. (3 prickar = gratis middag). Slår man ut detta arvode på antal timmar har jag en timlön på några ören, haha. Om ens det.

Igår kom jag i säng halv sex, imorgon ska jag gå upp klockan sex. Luciatåget på kåren får inte missas, även om jag i det närmaste kommer lida av jet lag.


Den snygga balsläppspostern som FOTÒN gjorde. Min hand är den vita. Phedt. Nu: sängen.




Tvetydighet och dubbelmoral, det kom allt från rätt käft det.

Tack hej, fuck dig, jag har fått nog.
Har fått nog.

NÄR JAG KÖRDE VILSE PÅ ULTUNA

När det bjuds på ringvers på Ultuna Studentkår är SMK 10 inte sena med att hjälpa till och stå i baren. Eller ja, några av oss i alla fall. Typ fyra av femton. Hur som haver, vi sålde galna mängder öl och ca 200 hamburgare. Pengar som går till SMK 11. Är vi inte älskvärda så säg? Vi räknar självklart med att det märks på SMKfesten att vi sponsrat, så att säga.

Ringversen är alltså, för de som inte är insatta i Ultunas fagra traditioner, en pub dagen innan examensbalen då vänner går ihop sig och gör en liten presentation av examenstagaren på storbildsskärm inför andra nära och kära, däribland ofta familjen. Vad examenstagaren inte vet är vad som väntar, och det kan vara allt från ytterst pinsamma bilder till jobbiga filmer till oerhörda avslöjanden. Mycket kul att se på från åskådarplats. En vacker dag är det min tur, haha.

När ringverserna var över städade vi kåren i rapidfart och så agerade jag taxi hem till Gottsunda. Eftersom Lovisa är lat ville hon med i bilen, trots att hon bor på Gälbo (haha..) När vi körde hem var vägen hem till mig avstängd och de tillfälliga vägskyltarna hänvisade oss att köra via SVA för att komma fram. Det var bara det att på SVA fanns ingenstans att ta vägen.

JAG HAR KÖRT VILSE PÅ ULTUNA!

Herregud, vem hade trott att det ens var möjligt? Det hela slutade i alla fall med att vi tog cykelbanan förbi kåren hem. Jag fick lite hemlängtan där ett tag.


Så här gick det till.

Ringversen idag var bara början. Imorgon är det luciabal och ännu en gång ska jag jobba ideellt, min nya favoritsyssla! (Hade jag fått lön bara för denna kväll hade det motsvarat ca 2000 kronor!) Morgondagen börjar med att SMK 10 (än en gång) ska göra i ordning aulan och dona. Förhoppningsvis blir vi fler än fem idag, höö.. Efter det ska jag praoa som vice Ceremonimästare, en post jag ska söka till våren på kåren. Det kommer vara svart långklänning, studentmössa och sverigeband på mig imorgon, tjuuusigt! När klockan närmar sig 10 ska jag jobba på släppet igen. Men till skillnad från idag kommer jag inte ligga tryggt i min säng klockan halv två och gosa, för det är 4-släpp imorgon, huvaligen!!!

TENTAN ÖVER

Tentan är över, hurra! Fast det kändes inte så bra. Vi får se hur det går. Nu ska jag tillbaka till skolan och skriva labbrapport, för att senare ikväll äta tentamiddag hos Stinarsson! Fantastiskt!

KRÄKET

Såhär trött är jag på bakterier nu:

J@4[?§7¤#++9@£$€8´@£$£$#"¤%/!!!!!11!1ettett

DAGENS HABEGÄR

Dagens habegär.

Vill ni veta vad som står på schemat idag?
Tänkte väl det.

MIKROBIOLOGI, trololo! I slutet av dagen hade vi frågestund, och efter det var tanken att jag skulle hem och bli smart, men så kom jag på att i Stinas frys låg det godaste av pluggodis (jordnötstryffel), så jag for dit för att roffa åt mig lite. Det fick bli några saffransskorpor a la Megafon också, härligt! Nu är jag hemma, har sovit en timme eller så. Har inte ätit nån mat än, eftersom jag inte har någon mat att äta. För första gången visar sig studentlivet vara en riktig pärs. Jag är löjligt fattig.

Jag är hungrig och pank. Låter som en annan uteliggare, pöhö.

Ikväll ska jag nog dansa lite!

HABEGÄR EN MÅNDAGSKVÄLL

GE MIG

GE MIG

Dagen har, trots ekonomi under 9 timmar och därefter mikrobiologi i antalet timmar, varit bra. Det måste bero på att jag har så fantastiska vänner.

My ego is killing me
Can't sleep, it's killing me
My label's killing me
Kick drum...

My phone is killing me
My email is killing me
These hours are killing me
My tour is killing me

My boss is killing me
The TV is killing me
Your nagging is killing me
My boyfriend is killing me

My talking's killing me
Killing me
Killing me
K-k-killing me

FRÅN OCH MED DU

Jag är så trött på Uppsala och studier nu att jag skulle kunna kaskadkräkas. Jag har blivit en sån slacker att jag skrämmer mig själv, men jag kan helt enkelt inte åstadkomma något mer. Min attityd gentemot böckerna börjar likna den gamla dängan jag kunde inte bry mig mindre. Det är inte helt okej att vara så här. Jag börjar leta efter korta harmoniska stunder varje dag, som när jag går till genetikcentrum om morgnarna och tittar på den vackra rimfrosten, eller när jag tänder ljusen i rummet och förundras över hur mysigt det blir. Det värsta är att det känns så jäkla cheezy att inbilla sig att sådana där stunder ens ska betyda något. Det som verkligen skulle betyda något för mig är att få sakta ner hela livet under en tid och komma till sans igen.



Men snart är det jul! Och då ska jag hem till min fina familj och Märsta!