Fina, fina Ultunae Drängar som kommer och sjunger om sin käresta från Värmland. Jag är alldeles hänförd. Att dom gör sig arbetet att gå omkring i Uppsala och sjunga till sina kvinnor. Fyra sånger fick jag!

Mina kinder har förmodligen aldrig rodnat lika mycket förr, och det har aldrig känts så bra att få bjuda på punch förr.

Manskörer är bra. UD är bäst.

Nu är det på gång!

Småttingveckorna närmar sig med stormsteg. Karaktärsutbildningen är klar, HLR-kursen likaså. Alla aktiviteter är i princip klubbade och snart ska dräkterna sys. Det känns i hela gruppen hur förväntansfulla vi är. Och stressade..

Jag kommer osökt att tänka på vår första SMK-fest hemma hos Burri, där standarden sattes fort genom ett ölspel klockan 6 på kvällen. (Det var även samma kväll som herr Hallenberg och Fridolin lekte arga leken, för de som inte kommer ihåg) Tänk att vi knappt kände varandra då. Vi tror att vi känner varandra bra nu, men tänk bara hur det kommer att vara efter en vecka tillsammans i Båstad i sommar samt att umgås hela tiden under de två småttingveckorna? Efter DET kommer vi garanterat inte ha några hemligheter för varandra.

Aj löv jo, SMK

Kristinehamnspunk. Vilken nostalgi!

Hur kunde jag glömma bort Gösta-Göran?

Jag vill ha tillbaka photoshop. Jag känner mig som en kreativ katastrof.
Jag lovar att bära med mig kameran var dag, bara jag får ett photoshop.

Senaste nytt är att jag skrivit bostadskontrakt för ett korridorsrum på Gälbo.
Hösten kommer bli B E A utiful. IHHH!!!

Idag är det SMKmöte och fotosession på schemat.

SMK -10 begav sig i sena gryningen ut på bravader. Ända till Gävle for vi för att besöka Alborgen (Boda Borg-isch). Det var en slags teambuildingresa. Och fly fläen, vad roligt det var.


Ikväll headar jag för programfezt med tema Amerika på Gälbo för att sedan gå på kårsläppet. Jag och Ida ska se ut såhär:



AWESOME, right?

SMK -10 begav sig i sena gryningen ut

Saker jag brukar betala för


Mat
Brämhults hallon
P-böter

Edera handlingar

Aldrig förr har väl handlingars verkan varit så påtagliga som nu. Vad man gör och inte gör räknas med som i nån dum summa summarium. Varje nytt steg man tar, det vill säga varje år, hoppas jag på att man ska komma ifrån högstadiereglerna. Att folk ska mogna. Att problem ska skötas på vuxnare sätt. Att jag ska sluta förstora saker. Men jag förstorar så länge som folk omognar. Så länge det är som det är kommer min mentalitet hålla ett järngrepp kring högstadierädlsan. Vår generation får ofta höra att den skjuter problemen ifrån sig, det är det dummaste jag hört. Vi älskar dom! Bah.

Jag ska börja brodera igen. Det har jag inte gjort sen de tidiga tonåren. Förr när jag spenderade dagarna hos mo broderade, vävde och sydde jag som en lillgammal tant.

Jag hittade den här bilden. Vilket underbart nördigt broderi. DNA <3