För mig är det än idag en gåta hur man som pyre vågade titta på Skrotnisse på tv eller ens läsa böckerna. Stämningen är eländig, Skrotnisse med vänner är brutalt fula och färgen är helt igenom grå.
Nu såhär några år efteråt må Skrotnisse fortfarande se läskig ut, men nu är det nostalgi inräknat och då blir det genast mycket trevligare att se på. Hee.
Lättroad som jag är tycker jag att tonfallet är underbart:
Ja fyfan, det där har jag också tänkt på. Hur vågade man? Jag är fortfarande rädd för de där äckliga gubbarna! Barnprogram? Nja, skulle inte klassa det som det!
2 kommentarer:
Ja fyfan, det där har jag också tänkt på. Hur vågade man? Jag är fortfarande rädd för de där äckliga gubbarna! Barnprogram? Nja, skulle inte klassa det som det!
Haha, jag kollade heller aldrig på det när jag var liten. Tyckte också att det bara var läskigt och obehagligt, och tycker nog fortfarande det.
Skicka en kommentar