OM KROPPSMÅLNING

Ida pratar om tatueringar dagarna i ända, visar bilder och har nu bokat tatueringstid för.. femte (?) gången. Då börjar Agnes också prata om att hon borde boka in en tid för tatuering. Där sitter vi och diskuterar, jag skrattar åt minimala tatueringar som är så sjukt löjligt, och skrattar ännu mer när jag går in på Uggliest tattoo och fullkomligt njuter av folks saknad av god smak och omdöme. Sen funderar jag på mina egna tatueringsplaner, som jag inte ens vet om jag någonsin skulle skridas till verk. Förr, under mina baktaktsår, var jag väldigt förälskad i Svenska Akademiens fina lejon, ett motiv som jag nog aldrig kommer tycka är fult, men som hade betytt mer för mig om det hade präntats in då, inte nu, tre år senare. Nu är jag isåfall inne mer på mitt egna ursprung och uppväxt. Och jag älskar ju kurbits och dalahästar. Men mest kurbits. Om jag någon gång har modet, tillräcklig vilja, ett tillräckligt oslagbart motiv och kommer på en bra hudslamsa att måla på, ja då blir det kurbits.

Jag är dock säker på att jag kommer mötas av reaktioner som "men du är ju inte från dalarna!". Men vad jag vet är inte folk med karpar asiater, folk med pinupor födda på tidiga 1900-talet och såvidare. Dessutom är Värmland och Dalarna om några landskap syskon.