Frånvaron de senaste dagarna kan enbart förklaras med att dygnets tid kortats ned något brutalt och att vi nu mer inte lever i tjugofyratimmarsdygn, utan snarare något i stil med tiotimmarsdygn. Detta är min teori och jag är beredd att yrka att den till fullo är trovärdig. Hur ska man annars förklara att vecka fem kom och gick så fort att jag knappt hann uppfatta att den ens börjat? Mellanrummet mellan tisdagens utskottsordförandemöte på kåren och lördagens spexrep kändes som max 2 dagar, inte det dubbla.
Så länge som tiden spelar detta spratt med oss kan jag inte garantera några regelbundna inlägg. Det är logiskt! Så länge jordens axelvarv är förminskat kommer även tillgången på bloggnöjen vara det.
Med den här takten kommer jag snart få gråa hår.
Undrar om det passar till min blå yllekappa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar