Välkomna.
Eftersom jag för nuvarande har gått in i en fas, typ S-phase (eller M), känner jag ända in i benmärgen ett behov miljöbyte.
Så därför har jag bytt blogg. Tjiho!
Namnet är en hyllning till min kära pappa. Det är FYI hans smeknamn på mig. Fast nu för tiden heter jag mest Kalara eller Klarin. Märkligt nog, eftersom jag och min syster inte är särskilt lika.
Min inspiration till kreativt skrivande har på sistone varit nere i botten och skvalpat. Min tid har inte räckt till någonting utöver plikter. Nu vill jag att det ska vara sluttjafsat från min sida med gnäll om tidsbrist. Igår, efter åtta timmars dödsstudier på kåren drabbades jag av illamående. På ett sätt som jag aldrig tidigare känt. Det var en huvudvärk som slog till på två sekunder, jag blev yr, illamående och gråtfärdig. Det var precis allt jag tänkt om hur ett sammanbrott eller åtminstone ett migränanfall måste kännas. Det var, ska vi säga - mycket obehagligt. Mina åtaganden kändes inget roliga längre, saker känns värdelösa.
Och på allt fick jag en p-bot på 700 kronor igår. Bäh.. Jag brukar inte be mor och far om pengar men nu hade det inte suttit fel.
Idag har jag mått bättre. En god vän fick mig idag att se nya infallsvinklar på mina problem (även om han inte är medveten att han gjorde det) och jag ska nu bli gladare, hade jag tänkt. Jag är s ä m s t på att ta saker för vad det är. Jag ska alltid förstora. Allt.
Nu bekräftar jag:
Kommande tentorna nästa och nästnästa vecka kommer gå bra.
Jag kommer ha tid att plugga.
Jag ska med till Alnarp.
En hemresa är inplanerad den 31e mars. Och då säger jag So looong suckers, jag är borta ända till den 9e april!
Eftersom jag för nuvarande har gått in i en fas, typ S-phase (eller M), känner jag ända in i benmärgen ett behov miljöbyte.
Så därför har jag bytt blogg. Tjiho!
Namnet är en hyllning till min kära pappa. Det är FYI hans smeknamn på mig. Fast nu för tiden heter jag mest Kalara eller Klarin. Märkligt nog, eftersom jag och min syster inte är särskilt lika.
Min inspiration till kreativt skrivande har på sistone varit nere i botten och skvalpat. Min tid har inte räckt till någonting utöver plikter. Nu vill jag att det ska vara sluttjafsat från min sida med gnäll om tidsbrist. Igår, efter åtta timmars dödsstudier på kåren drabbades jag av illamående. På ett sätt som jag aldrig tidigare känt. Det var en huvudvärk som slog till på två sekunder, jag blev yr, illamående och gråtfärdig. Det var precis allt jag tänkt om hur ett sammanbrott eller åtminstone ett migränanfall måste kännas. Det var, ska vi säga - mycket obehagligt. Mina åtaganden kändes inget roliga längre, saker känns värdelösa.
Och på allt fick jag en p-bot på 700 kronor igår. Bäh.. Jag brukar inte be mor och far om pengar men nu hade det inte suttit fel.
Idag har jag mått bättre. En god vän fick mig idag att se nya infallsvinklar på mina problem (även om han inte är medveten att han gjorde det) och jag ska nu bli gladare, hade jag tänkt. Jag är s ä m s t på att ta saker för vad det är. Jag ska alltid förstora. Allt.
Nu bekräftar jag:
Kommande tentorna nästa och nästnästa vecka kommer gå bra.
Jag kommer ha tid att plugga.
Jag ska med till Alnarp.
En hemresa är inplanerad den 31e mars. Och då säger jag So looong suckers, jag är borta ända till den 9e april!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar