ÅRSKRÖNIKA

2010 var året då allt hände. Året jag med glädje och smärta kommer minnas länge. Men att sätta ord på det kanske inte skadar.

Januari
började i Uppsala, och vart annars än på Gälbo i E40-48korridoren? Det var under förra nyårsafton jag stiftade bekantskap med Räven då vår lilla fest crashade deras lilla fest. Jag blev utan att lyfta ett finger med i spexensembeln i egenskap av dansare och träningarna satte igång i brutal hastighet under hela månaden. Jag hade även biokemitenta och blev bäst i klassen med 97% rätt. Sånt glömmer man inte. Så coolt.

Februari
försvann lika fort som det kom. Varenda helg vad fullsmockad av spexrepetitioner. Jag tror jag läste cellbiologi och immunologi samtidigt då, två kurser som jag knappt minns. Februari är ett smått töcken för mig. Mitt starkaste minne är Märstas 21årskalas. Jag hade backslicklugg à la Single Ladiesdansen.

Mars
var månaden då spexensembeln for till Alnarp och visade upp vår föreställning för skåningarna. Generellt var väl intrycket av Alnarp ganska taskigt i spexensembeln, förutom hos oss dansare då såklart. Vi hann knappt springa in på scenen innan vi blev överösta med omstartrop och hurran. Det kan ha berott på de nästan ickebefintliga scenkläderna och låtvalet. Kanske.

April
och våren var en enda stor uppladdning för hösten och småttingveckorna. Vi anordnande SMKfest där vi faktiskt la ner oss och fixade fint (om än med engångstallrikar och bestick). Vår fina dukning höll ungefär till en kvart innan inbjudan då sliriga fötter trampade sönder dukningen. Vad kära Jeltzin sedan hade för vidare verkan går att diskutera. Vårt tema på festen var "så här kommer ni aldrig se mig igen!" och SMK10:s gemensamma tema var "NAKNA och Slisken påklädd", eftersom Slisken i fråga alltid är halv- eller helnaken när det vankas fest. Jag upplevde även min första Uppsaliensiska valborg. Jag fick klart för mig att valborg i Uppsala är speciellt. Och valborg på Ultuna är ÄNNU mer speciellt.

Maj
var solig och fin. Och skitjobbig. Tentaångesten var fullkomlig. Stressen var fullkomlig. Livsgnistan var sedan långt förlorad. Ett av fyra och ett halvt år på universitetet avklarat. Alla nya intryck, erfarenheter och kunskaper blev överväldigande. Jag längtade något fruktansvärt efter sommaren och Värmland. Och som grädden på moset satte jag upp mig som koreograf i nästa spexkommitté.

Juni
inleddes direkt på COOP Forum, för tredje året i rad. Min skoltrötthet byttes omedelbart ut mot total ångest. Dag två på jobbet insåg jag att jag aldrig vill sätta min fot där igen. Hade det inte varit för det roliga kollegorna hade jag nog slutat. Känslan av att springa omkring i uniformen i Kristinehamns bästa luftkonditionerade lokal när det är värmebölja kan bräcka även den starkaste. Som tur var hann vi med en snabb visit till Wien i juni. Jag slog på tvn på hotellet en dag och fick till min lycka se precis när Victoria sa ja till Daniel. Det var kul!

i Juli
slutade jag på COOP efter bara sex veckors jobb (hallelujah) och for till Arvikafestivalen, för vad jag tror blev sista gången jag trampar värmlandsleran som når upp till knäna. Som vanligt när sextrollen åker på bravader är det både skratt och gråt med i bilden, och detta år var inget annorlunda. Som vanligt var vädret de flesta dagarna för jävligt med hällregn och pissljumna temperaturer. När nu halva året gått trodde jag att det skulle fortsätta i ungefär samma mak. Så fel man kan ha.

Augusti
var tiden då jag och mitt älskade SMK åkte till Arons hus i Båstad, som en kick off inför småttingveckorna. Dagarna fylldes med nakenbad, dansträning, öl och en sjujävla massa timmar framför symaskinen för att skapa Baizah Poopah. Men den gulgrönorangea lilla muppen blev till slut klar, och stämningen och förväntningarna i gruppen växte varje timme. Småttingveckorna gick av stapeln den 30 augusti, som också råkade vara min födelsedag. Men eftersom jag levde under dold identitet som Spadae Dump kunde jag inte avslöja min ålder. Istället fick vi de 360 småttingarna att sjunga för mig under tron att jag fyllde 3678 år.

September
Småttingveckorna fortsatte två veckor in i september. Vi snackar verkligen personlig utveckling här. Att dagligen stå inför 300 personer och gorma ut sin narcissism stärker ens självförtroende (något som kanske behövdes inför vad som komma skulle..) Det hela avslutades med småttingmiddag som är en väldigt hetsig middag för den som varit med i småttingkommittén. Två veckors utmattning, störd sömn och känslointryck tar till slut ut sin rätt på sätt man ibland inte kan styra. Att försöka förklara utbytet av att vara med i småttingkommittén vore som att diktera ett helt liv på några minuter. Ni kanske kan förstå helheten, men aldrig detaljerna, som faktiskt gjorde veckorna till vad de var. Jag kommer aldrig i hela mitt liv glömma bort Ultuna och småttingveckorna 2010. Puss.

Oktober
är jobbig att skriva om. Här var det mesta ett mörker.

November
Pusselbitarna började falla på plats och dyssestressen la sig lite. Men paniken finns där än. Så mycket som är förstört och som inte går att reparera. Men att byta problem mot andra problem verkade vara min tekopp.

December
var månaden som hade ett samlingsnamn; MYS hos Stina och Jocke. Varje dag ville vi julmysa. Varje dag ville jag leka med kattn även känd som Baizah. I've got a friend in her som jag ska vårda ömt! Nu sitter jag här och känner mig starkare än någonsin. Mycket tack vare Baizah. Mycket för orden jag fått slängda i ansiktet av Räven. Det finns fortfarande mycket trassel att reda ut, men jag har nog hittat manualen nu i alla fall. Imorgon är det nyårsafton, och jag kan varken önska mig ett bättre eller sämre år. Jag önskar mig bara ett lugnare liv.

SHREDDER CAT HAS NO MORE PAPERZ TO SHRED

Nyårsmaten är inhandlad. Törleyn ligger redan på kylning och imorgon klockan tre drar vi igång med matlagningen. Själva framställningsprocessen av denna nyårsafton är alltså en social sak i sig, fantastiskt!

På lördag, så fort jag känner mig kapabel, så bär det hem till Uppsala igen. Iiihh!
Snacka om att det är vemodigt och euforiskt på samma gång. Men hade jag inte haft sjutusen saker att göra över julen hade "ledigheten" gått att njuta av på ett helt annat sätt.

Jag har till och med pluggat jätteduktigt och gjort några danssteg idag. Framsteg minsann. Men, som sagt, jag känner att jag börjar stå och trampa av rastlöshet. Mitt jobb i Kreschne är klart för den här gången. Fast jag tror jag tar med mig Märsta, Johanna, Cissi och Järe i bagaget och gömmer dem i Uppsala, så jag har dom hos mig jämt jämt jämt!

TVETYDIGHETEN

Hur jag än vrider och vänder på det, så kan jag inte se de här dagarna i Värmland som lov. Det har hittills inte varit ett dugg avslappnande. Allt som kommer i min väg fylls på som måsten. Jag hatar måsten! Min magkatarr som ligger i startgroparna till något stort gör sig varje dag påmind. Som jag känner nu skulle jag bara vilja ta mitt pick och pack och fara tillbaka till Uppsala redan idag. NU. Jag får ingen ro här. Jag älskar att träffa mina kära vänner igen, men det är också det enda positiva jag fått ut av de här dagarna. När jag kommer tillbaka till Uppsala ska jag tentaplugga, göra 4 danser till spexet och gå till studenthälsan med min stackars stela rygg. Såhär kan jag inte ha det.

BRÖL

Jag är så trött på att jag har så mycket att tänka på och för liten hjärnkapacitet.

Helvete vad trött jag är på det.

EN VANLIG DAG I KRESCHEHAMN

Den här dagen har varit väldigt bisarr, som en förlängning av gårdagen. När jag så sakteliga lade bitarna på plats i morse resulterade det i att jag har gått och småfnittrat hela dagen lång. Gårdagen var helt enkelt en kväll att minnas, trots att det egentligen inte hände något speciellt. Jag träffade knappast många gamla ansikten. Jag höll mig till en liten skara människor hela visiten på statt. Jag lootade en änglatrumpet av plast och blev fälld på dansgolvet. Eller fick hjälp att trilla i alla fall. Det resulterade i ett ont öra och ett stort blåmärke på ryggen. Jag köpte ingenting i baren men lyckades ändå få godkänt i en ölhävartävling. Jag fick lov att kyssa korset på ett radband och ropa amen utanför stadshotellet klockan halv 3 på natten. Och taxifärden hem till Märsta bestod av en rad händelser och citat som jag kommer kunna skratta åt länge.


Det här är jag och jaktlaget, när vi drog ut och lattjade lite björn. Om ett år är det juldagen igen.

TIME MACHINE

Julen är över. Hu så härligt. Snart är det nyår och det innebär att vi snart är på rätt sida vintern för spexpremiär och allt som hör till. Jag ger inga nyårslöften, för det är inget för mig. Jag lovar mig själv nya saker varje dag istället.

Igår var vi på statt och kikade. HAHA, hur kan tiden stå så stilla i en stad? Hur kommer det sig att man på en grisblink går tillbaka till gamla vanor och sätt? Det är som att sätta sig i en tidsmaskin och bli 18 igen. Det är minst sagt fint.

YOU'RE ASKING ME WILL MY LOVE GROW? I DON'T KNOW. STICK AROUND AND IT MAY SHOW.

Ikväll ska vi först skaka våra lurviga hos Johanna för att sedan byta ut det mot heltäckningsmattorna, de smutsrosa väggarna och den svindyra ölen. Är det återvändarhelg så är det!



För alla uppsaliensare som vill veta så har jag klippt mig. Håret är numer kort. Are.

Jim Sturgess – I've Just Seen A Face

JULAFTNA

Då var det julafton.

Enligt tradition ska jag tillsammans med familjen vara hispig fram till klockan 2 då efterlängtade släkten kommer. Sen har vi en eftermiddag full av fika, Kalli Janka, tomte och mat framför oss. It's the same procedure every year. Men varför ändra ett vinnande koncept?


Och grattis på födelsedagen, Cheezuz. Om några månader firar vi din dödsdag, igen. Lika bra att ställa in oss på det redan nu. Och att göra det till något trevligt.

SKAMLÖST

Loppis i Kristinehamn betyder fynd av märkligaste slag, där värdelösa prylar ofta har prissatts hutlöst, och riktiga antikviteter går för en tia. En totalt värdelös porslinskatt som skulle passa sååå bra bland alla tretton andra porslinskatter hemma på spishällen kan man räkna med kostar jättemycket för mycket. Mitt fynd i går ett par rådjurshorn och ett halsband med pälsbollar på. Halsbandet var "urban couture", så de skulle ha femtio kronor för det eftersom det en gång i tiden hade kostat 600(!! Ofattbart). Femtio kronor var dock ett skamlöst pris för några pälsbollar, så jag fick det för fyrtio. Jag hittade även ett par lösa rådjurshorn för 30 kronor. Frågan är nu bara vad jag ska göra med mina loppisfynd som andas jakttema.

Och så kom jag på det.
FOTOSESSION!!

Tema jaktoffer.

OCH JAG SKA. TA HAN.

Nu har Laserturkens verkan spridit sig över större delen av Sverige, men kaoset är fortfarande koncentrerat kring Malmö. Är det inte en fantastiskt rolig rubrik?

FORTSÄTTNING FÖLJER

Nu behöver jag verkligen inte tvivla längre. JAG ÄR HEMMA I KRISTINEHAMN, VÄRMLAND.

ETT SÄKERT TECKEN

Gubbe, 50-bastare, på COOP: - Den här tannkrämen köster föjra kroner mer än på apotekö, å så snacker di om återbäring!

Nu vet jag med säkerhet att jag är i Värmland.

IMORGON GÄLLER DET!

Den här låten får mig att sakna Kristinehamn lite extra. Den påminner om gymnasiet när jag bara lyssnade på den här typen av musik och ville för allt i världen skaffa dreads, typ. Riktigt där är jag inte längre, men det krävs inte mycket för att komma in i samma känsla igen, i synnerhet inte när det bara är lite drygt tolv timmar kvar tills jag sätter mig i bilen och kör hem mot de fina granskogarna.

Igår var det söndag. Det betyder fest! Allting började med att Fredrik hade blivit facerapead och att ett evenemang vid namn FEST! hade uppkommit på lördagen. Han ändrade dock dag till söndag. Sen bytte han plats till Antoschs korridor. Bekvämt nog bor Antosch tio meter ifrån mig så det krävdes inte mycket för att ta sig dit. Så mitt uppe i tentaplugget festade vi till lite. Andra festade till mer än jag, vill jag lova. Men den här måndagen har ändå känts som en lång olidlig söndag.

IMORGON GÄLLER DET!

DRIVING HOME FOR CHRISTMAS

Det här är min värsta jullåt. Den är riktigt obehaglig. Sången är liksom påträngande. Chris Rea låter som en suput som inte alls bör sätta sig i en bil och köra hem. Jag tror det här får bli ledmotivet för tisdag eftermiddag när jag tillsammans med Linn och Marcus far mot granskogen i väst!

VOVVI BORTA

Nästa gång du äter choklad bör du tänka på att det stått en människa med bara fötter och dansat på dem, för människan tror uppenbarligen att vatten och dans tar bort möglet som bor på bönorna.

SCHWAMPEN

Är det inte häfty? Detta är vad jag håller på med om dagarna. För den som inte ser vad det är är det en 100 gånger förstoring av mycel i en Mucor Hiemalis som skapat två sexuella sporer, waah!! (En zygomycot filamentös svamp alltså. Mögel, med andra ord.) Det blir någonting att berätta för barnbarnen det. Jag är dock mest lycklig över att jag upptäckt att det går att ta kort genom mikroskopet. Iphone, du är bra iphone!

Jag har fått en hyresavi på 3317 kronor. Någon som har lust att pröjsa?

Det är ju jul, var lite givmild.

DAGEN DÅ JAG MISSLYCKADES

Galet mörkt ute nu för tiden. Tur att vi värnar om traditioner på Ultuna Studentkår! Klockan sju i morse befann jag mig på kåren för att beundra ett stycke luciatåg med en kopp glögg i handen. Det var en fin stund, även om jag fortfarande sov mentalt. Jag saknar lite att sjunga i luciatåg, det gjorde jag ju jämt förr. Fast ändå så känner jag att jag gjort det tillräckligt många gånger, nu må det vara nock.

På kvällen gjorde jag nåt man kanske borde ha gjort långt tidigare, jag har ju ändå bott i Uppsala i över ett år. Jag var i domkyrkan! Det hölls en julgudstjänst för universitetet nånting nånting. Allas vår kära Räven gick först in i kyrkan i processionen (och var coolast av alla) och Gulleordförande Hiimon läste ur julevangeliet. Åh så fagert det var.

Jag är i kyrkor för sällan, tror jag. Som den brutalateisten jag är finns det inte mycket förutom typ körsång som lockar i kyrkan. Men så fort jag kommer in i en kyrka börjar jag tänka på hur jag pratar, och jag svär ganska mycket, manlig som jag är. För det mesta inte så grovt (oftast i alla fall), men en svordom är en svordom. Jag och Stina kom på att vi ska sluta svära. Det är fult. Vi har väl än så längt ramlat dit kanske 20 gånger var ikväll, men det är bara början.

Som blivande ceremonimästare måste man vårda sitt språk!!

JAG SYNAR DINA KORT

Helgen har om möjligt gått fortare än vanligt. Jag har jobbat i baren på ringversen och balen, som tidigare nämnt. Det var verkligen mycket angenämt båda dagarna, men kanske lite trevligare igår, eftersom det var så festlig stämning. Inte minst bland pfd-KMarna, blink blink.

Jag vet inte hur många timmar jag jobbat ideellt på den där kåren nu. Igår fick jag min första form av lön, 245 kronor och en prick till middagarna. (3 prickar = gratis middag). Slår man ut detta arvode på antal timmar har jag en timlön på några ören, haha. Om ens det.

Igår kom jag i säng halv sex, imorgon ska jag gå upp klockan sex. Luciatåget på kåren får inte missas, även om jag i det närmaste kommer lida av jet lag.


Den snygga balsläppspostern som FOTÒN gjorde. Min hand är den vita. Phedt. Nu: sängen.




Tvetydighet och dubbelmoral, det kom allt från rätt käft det.

Tack hej, fuck dig, jag har fått nog.
Har fått nog.

NÄR JAG KÖRDE VILSE PÅ ULTUNA

När det bjuds på ringvers på Ultuna Studentkår är SMK 10 inte sena med att hjälpa till och stå i baren. Eller ja, några av oss i alla fall. Typ fyra av femton. Hur som haver, vi sålde galna mängder öl och ca 200 hamburgare. Pengar som går till SMK 11. Är vi inte älskvärda så säg? Vi räknar självklart med att det märks på SMKfesten att vi sponsrat, så att säga.

Ringversen är alltså, för de som inte är insatta i Ultunas fagra traditioner, en pub dagen innan examensbalen då vänner går ihop sig och gör en liten presentation av examenstagaren på storbildsskärm inför andra nära och kära, däribland ofta familjen. Vad examenstagaren inte vet är vad som väntar, och det kan vara allt från ytterst pinsamma bilder till jobbiga filmer till oerhörda avslöjanden. Mycket kul att se på från åskådarplats. En vacker dag är det min tur, haha.

När ringverserna var över städade vi kåren i rapidfart och så agerade jag taxi hem till Gottsunda. Eftersom Lovisa är lat ville hon med i bilen, trots att hon bor på Gälbo (haha..) När vi körde hem var vägen hem till mig avstängd och de tillfälliga vägskyltarna hänvisade oss att köra via SVA för att komma fram. Det var bara det att på SVA fanns ingenstans att ta vägen.

JAG HAR KÖRT VILSE PÅ ULTUNA!

Herregud, vem hade trott att det ens var möjligt? Det hela slutade i alla fall med att vi tog cykelbanan förbi kåren hem. Jag fick lite hemlängtan där ett tag.


Så här gick det till.

Ringversen idag var bara början. Imorgon är det luciabal och ännu en gång ska jag jobba ideellt, min nya favoritsyssla! (Hade jag fått lön bara för denna kväll hade det motsvarat ca 2000 kronor!) Morgondagen börjar med att SMK 10 (än en gång) ska göra i ordning aulan och dona. Förhoppningsvis blir vi fler än fem idag, höö.. Efter det ska jag praoa som vice Ceremonimästare, en post jag ska söka till våren på kåren. Det kommer vara svart långklänning, studentmössa och sverigeband på mig imorgon, tjuuusigt! När klockan närmar sig 10 ska jag jobba på släppet igen. Men till skillnad från idag kommer jag inte ligga tryggt i min säng klockan halv två och gosa, för det är 4-släpp imorgon, huvaligen!!!

TENTAN ÖVER

Tentan är över, hurra! Fast det kändes inte så bra. Vi får se hur det går. Nu ska jag tillbaka till skolan och skriva labbrapport, för att senare ikväll äta tentamiddag hos Stinarsson! Fantastiskt!

KRÄKET

Såhär trött är jag på bakterier nu:

J@4[?§7¤#++9@£$€8´@£$£$#"¤%/!!!!!11!1ettett

DAGENS HABEGÄR

Dagens habegär.

Vill ni veta vad som står på schemat idag?
Tänkte väl det.

MIKROBIOLOGI, trololo! I slutet av dagen hade vi frågestund, och efter det var tanken att jag skulle hem och bli smart, men så kom jag på att i Stinas frys låg det godaste av pluggodis (jordnötstryffel), så jag for dit för att roffa åt mig lite. Det fick bli några saffransskorpor a la Megafon också, härligt! Nu är jag hemma, har sovit en timme eller så. Har inte ätit nån mat än, eftersom jag inte har någon mat att äta. För första gången visar sig studentlivet vara en riktig pärs. Jag är löjligt fattig.

Jag är hungrig och pank. Låter som en annan uteliggare, pöhö.

Ikväll ska jag nog dansa lite!

HABEGÄR EN MÅNDAGSKVÄLL

GE MIG

GE MIG

Dagen har, trots ekonomi under 9 timmar och därefter mikrobiologi i antalet timmar, varit bra. Det måste bero på att jag har så fantastiska vänner.

My ego is killing me
Can't sleep, it's killing me
My label's killing me
Kick drum...

My phone is killing me
My email is killing me
These hours are killing me
My tour is killing me

My boss is killing me
The TV is killing me
Your nagging is killing me
My boyfriend is killing me

My talking's killing me
Killing me
Killing me
K-k-killing me

FRÅN OCH MED DU

Jag är så trött på Uppsala och studier nu att jag skulle kunna kaskadkräkas. Jag har blivit en sån slacker att jag skrämmer mig själv, men jag kan helt enkelt inte åstadkomma något mer. Min attityd gentemot böckerna börjar likna den gamla dängan jag kunde inte bry mig mindre. Det är inte helt okej att vara så här. Jag börjar leta efter korta harmoniska stunder varje dag, som när jag går till genetikcentrum om morgnarna och tittar på den vackra rimfrosten, eller när jag tänder ljusen i rummet och förundras över hur mysigt det blir. Det värsta är att det känns så jäkla cheezy att inbilla sig att sådana där stunder ens ska betyda något. Det som verkligen skulle betyda något för mig är att få sakta ner hela livet under en tid och komma till sans igen.



Men snart är det jul! Och då ska jag hem till min fina familj och Märsta!

Mikrobiologhumor på hög nivå.

ALL I WANT FOR CHRISTMAS

En dag kantad av hiskeliga äventyr. Vi for med ekonomkursen till Upppig (nej, det är inte felstavat) och tittade på grisar och fick höra en vresig delägare prata om hur jävligt det är att driva en grisfarm. Vi åt tidernas största morotskaka vid 11 för att klockan 12 trycka i oss finaste fläskytterfilé med kantarellsås på Bärsta Party (... nej... inte heller det felstavat). Det var lite lagom omotiverat att trycka i sig fläskkött så tätt inpå att ha klivit omkring bland den levande maten på gården. Men ja, mätt blev jag.

Eftermiddagen tillbringades norr om Västerås på Frövi gård, där en stut nös mig i ansiktet efter att Viktor petat med sina skinnhandskar i dess mule. Mycket intelligent gjort. Det gav dagens skratt hur som haver.

Återbjudningarna 2010.
Vilken tillställning.

Ultuna bevisade än en gång att de kan dricka som danskar på firmafest. SMK 10 höll ställningarna, och med bravur måste jag säga! Stämningen var på topp bland alla. Att jag kom i säng halv 6 och därmed var vaken hela förra dygnet är en annan sak. HIMMEL vad trött jag var. I natt sov jag cirka 5 timmar, och gick ut på promenad med Elin älsklingsräv Jansson på förmiddagen. Uppsala är täckt av 3 decimeter pudersnö. Helt otroligt vacker promenad längs ulleråker och fyrisån blev det. Och en massa massa snack, som vanligt.

Livet reder ut sig.

VÅR BÄSTA TIIID... VAR DÅ

Nu finns det officiellt ett SMK 11. Det är lite vemodigt att SMK 10s tid är förbi, och att morgondagen är vårt sista uppdrag tillsammans, dvs återbjudningarna. Jag vill inte vara bitter eller missunnsam, men hade vi inte den bästa tiden någonsin, kära vapendragare?

Att gå med i SMK är som att få lektioner i gruppdynamik, ledarskap, skådespeleri, planering, stresstålighet, förmågan att skaffa sju miljoner nya kontakter och personlig prövning för ett paketpris. Priset tycktes ibland vara högt. Vi har tjafsat, härjat, snackat, diskuterat om småsaker. Vi har lagt ut massor med pengar på kläder, resor, mat, tjafs och fester. Och damn it, vad kul det har varit!

Nu är det er tur, SMK 11. Jag önskar er all lycka. Ni kommer göra ett bra jobb.

MEN ELITEN KVARSTÅR!!!!

Klockan är halv sju och jag är vaken. Det vill säga att jag inte försover mig idag, något som jag lyckats göra de senaste fem skoldagarna. Bra där!

Julstämningen börjar nalkas mig. Jag har köpt diverse juliga saker som nu pryder mitt rum. I min mening gör det inte så mycket att de är uppe innan första advent (adverb) eftersom jag nästan aldrig är hemma och kommer inte se det så mycket. Jag kan gott få några extra glimtar av julpyntet de dagar innan söndag som det egentligen råder julförbud under. Igår gjorde jag risgrynsgröt och lussekatter också.

Så inte nog med att jag kom upp i tid idag, jag får en riktigt ordentlig frukost också!

Nu har jag sett Harry Potter and the deathly hallows.
DAVID YATES HAR GJORT DET IGEN!

Nu kan jag somna gott.

En riktig snuskäckelvecka ligger framför mina fötter. Den är under dagarna fylld med massa lektioner (bland annat ekonomiröv, alltså inte ekonomröv, utan ekonomiröv). Ekonomiföreläsningarna kan sammanfattas som sex timmars snack på rörande överkurs, där läraren skriver så fort på tavlan att man blir tvungen att välja om man ska lyssna eller skriva. Lyssnar man inte förstår man inte ett jota av vad man svettigt plitat ned på pappret, och skriver man inte har man noll material att återgå till när man ska plugga hemma.

Det blir lite som pest eller kolera.

Fast kolera går att bota, har jag lärt mig i mikrobiologin. Äntligen ett framsteg!

När veckans dagar är över så tar kvällarna vid. Denna vecka är det kårvalsvecka med hearing och massa viktiga val att ställa sig till. Imorgon har jag spexmöte och på onsdag är det Ultuna Näringslivsdag. Då ska spexet stå i puben på släppet. På torsdag är det kårmöte och val, de öppna valen.

Ikväll ska jag se Harry Potter på bio med Stina.


Och just ja, på fredag har jag ett projektarbete att redovisa. När finnes tid till att plugga på det?


Hej magkatarr.

Det här är dock det enda jag kan frambringa ikväll. Håll till godo.

Helgen är tagen. Det har jag firat med att köpa en stol för 10 kronor på Röda Korset. Nu ska jag äntligen slippa sitta på min obekväma pall när jag sitter vid skrivbordet! Ikväll ska jag på fezt hos Ida och Sandra med tema snygg. Jag kanske till och med lägger upp en bild på hur jag tolkat temat senare. Det var längesen jag bevisade att det faktiskt är jag som skriver alla de här svamliga inläggen. En ursäkt för att få vara lite ego, vill säga.

Min förkylning känns idag mycket bättre. Jag är inte lika bitter längre (detta trots att jag inte fick vara med i avelskalendern..) Jag är nog inte bipolär efter allt, det har nog varit PMS som spökat. Som vanligt märker man inte av PMS förrän det är över. Så skäms man en skvätt.

Jag ska inte ens hetsplugga i eftermiddag! Jag ska nog städa....

JAG RIMMAR PÅ, FRÅN UNDERGROUNDNIVÅ

So you ask for my opinion
Well what is there to say
To be honest and just foolish
Won't make you wanna stay
You've got to go on and get moving
I can't do that for you
Got so many plans and so much you want to do

Love is tough, time is rough
Love is tough, time is rough
Whoaaaa on me

Well I see you've got your bible
Your delusion imagery
Well I don't need your eternity
Or your meaning to feel free
I just live because I love to
And that's enough you see
So don''t come preach about morality
That's just human sense to me

Ha den äran på födelsedagen, Barkgrodan!

Hoppas att du får en fin dag och att kanske Luff sköter dammsugningen och trapptejpningen idag. Det är du värd. Hoppas även att du får något gott att äta, som inte är fisk som legat framme i rumstemperatur i flera dagar. Du ser, bakterietillväxtens lag phase kan inte bromsas för all evighet, det har jag minsann lärt mig.

Nu har jag odlat E.Coli och Staphylococcer under en veckas tid, och i min kropp löper streptococcerna amok. Snart väntar spexmöte, med den fiiiina spexkommittén! Hihi.

BITTERHETEN PT.2

Haha, det kan tyckas sorgligt. Men jag har nu suttit här i några minuter och funderat på vad jag vill skriva om som inte handlar om hur dåligt humör jag är på. Jag kan bara inte komma på nåt. Det skulle också kännas falskt att skriva om kvittrande fåglar och pärlsocker när jag inte är annat än sur, bitter, PMSig, trött och annat. Jag vill inte beklaga mig inför någon annan heller, så därför blir bloggen mitt offer. Jag vill inte vara sur, men det är ganska skönt. Och jag lovar, jag ska skriva något roligt, glatt och härlyt snart igen. Men inte idag.

Ta din hatt och stäpp
och din dumma käpp
och låt mig få vara sur

JÄTTEBITTER TJEY

Den här måndagen kommer gå till världshistorien som den jävligaste måndagen någonsin.
Jag har gått i skolan från nio till sex. Med schemalagda lektioner varav de tre sista timmarna var en obligatorisk datorlabb. Hela dagen har dessutom bestått av ekonomi. Tvi vale. För varje ny timme studerad ekonomi blir jag med och mer säker på att det är kanske det sista jag vill syssla med. Undantaget skulle kanske vara om man fick en pedagog till lärare istället för vad som bjuds nu. Hur går tankegångarna hos schemaläggarna när man klockan halv fem ska börja med en labb som dessutom går ut på att räkna räntor och andra kalaskul termer inom ekonomi som jag inte greppar för en sekund?

I övrigt har jag ont i halsen, ont i magen och ont i övriga kroppen (typ muskelvärk). Och psykiskt är jag arg och förtvivlad. Och framförallt stressad. Himmel vad stressad jag är. "Stressa ner", får man höra. Men det är inte så lätt när man sitter i smeten och måste ta sig ur det stegvis. Frågan är dock om min smet någonsin kommer bli en färdig kaka. Kaka - ha!

Nu ska jag äta pilaffris och sortera in alla miljoner papper i pärmar.
Fy och hej.

HJULET RULLAR MEN HAMSTERN ÄR DÖD

Jag tror att jag har en begynnande magkatarr.
Det är INTE okej.
Nu jävlar.

• Kliva upp ur sängen och gå till duschen
  
• Köpa strumpbyxor och pärmar
• Tvätta hos Sliskus Generalus med tillhörande undersåtar
• Hämta tvätt hos Hottie.S
• Duka syltan
• Svida om till serveringskläder
• Servera årets Gåsamiddag å Ultuna
• Serveras eftersittning av middagsdeltagare och ta slut på resterande vin
• Gå på släppet på kåren
• Lägga sig i sängen
  

Fräna bakterier

Okej, nu har jag hämtat mig lite från min depression som slog till tidigare under dagen. Jag har fått dansa av mig! Jag hade möte med alla kära dansare i spexet och vi gick igenom manus och jag berättade hur jag tänkt lägga upp hösten/våren. Det är en jättestor utmaning jag antagit att vara ansvarig för hela danseriet, i synnerhet när spexet är mer musikal än tidigare. Ibland undrar jag om det är dumt att jag gör det här, eftersom det tar så mycket tid. Men majoriteten av alla lärare rekommenderar oss studenter att engagera oss i kåren, eller i alla fall pyssla med någonting utanför skolan. Jag antar att de pratar utifrån egen erfarenhet. Det hade varit jättetråkigt att inte ha något annat än skola. Nu kämpar man för att upprätthålla två saker. Men det är värt det, det känner jag på mig. Danserna kommer bli så bra, det märktes redan idag! Mina två nuvarande kurser kommer vara väldigt krävande, det börjar märkas att universitetsstudier är tyngre än ett heltidsjobb. Mitt gamla heltidsjobb (på Kåp som H, A, N, S säger) var "bara" fysiskt jobbigt. Att kunder kunde behandla en som skit/luft/prutt var någonting man inte tog med sig hem när man slutat. Nu när jag pluggar ÄR jag min utbildning. Tjugofyra timmar om dygnet är jag student. Är det inte plugget är det plånboken som påminner om det.

Nu när jag som sagt hämtat mig lite från min bitterhet, som nog mest berodde på att jag då hade gått femhundra meter i vågrät snöstorm, ska jag spendera resten av kvällen med mina böcker och ekonomiartiklar. Under mikrobiologiintroduktionen idag visade vår lärare en bild på en bakterie som heter Clostridium Ultunanes, hur HÄFTITT är inte det då? Upptäckt och utvecklad på självaste GC. Vem hade trott att GC kunde vara så coolt för ett år sen? Tjo!

Mörkret

Denna dag kan sammanfattas enligt följande:

- SNÖSTORM
- Ekonomikurs vars nivå ligger högre än ekonomi tvåornas nivå.
- Införskaffning av kurskompendium, dvs ett kilo papper som ska läsas igenom på fem veckor, då tentan är. Plus en bok.
- Kursstart av mikrobiologi som kommer ta STÖRT mycket av min dyrbara tid.
- Införskaffning av kurskompendium som ska läsas. Plus bok. Bä.
- Två promenader till och från Genetikcentrum, i SNÖSTORMEN.
- Genomgång av min kemitenta med kursansvarig, som var ledsen över att det tyvärr inte fanns nån restuppgift att göra för att sona för de 2 ynka poäng som fattades för att få en 5a.
- Igår var officiellt den sista dagen jag skulle köra bil för resten av det här året. Jag grips av smärre panik när jag ser hjulen spinna för bilarna. Jag hatar halka!!

The world turns and I'm still in it.

Långhelgen har gått fort. Vilket är föga förvånande. Men den har på många sätt varit fantastisk. Veckan började som bekant illa med tenta både tisdag och torsdag. Än värre är att båda tentorna var för svåra för mitt eget bästa, trots att jag studerat flitigt efter alla omständigheter. Det skulle passa att säga att jag blir glad om jag får godkänt, men sån är inte jag. Jag vet att jag inte scorat högsta betyg och det gnager alltid lite grann. Jag är sämst på att inse att godkänt i sig duger gott och väl. Hur som haver slutade helgen med tentafest hos Maja och Annika, som övergick i utgång på Stocken, som slutade i "efterfest" hos Gunvor Halldén. Mycket, mycket angenäm kväll, på min ära. Resten av helgen har jag städat, tvättat och hängt med Gunvor Halldén. Fan va fint.

Veckan som kommer blir lika intensiv som alltid. Två kursstarter, den här gången mikrobiologi och ekonomi (BLÄÄÄH, ekonomi? kom igen..) Idag ska jag ta tag i dansen på riktigt och försöka göra något konkret.

Jag har gått för långt, kan inte sluta gå
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år
För ljus att nå, så djupa sår
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om
Men jag vänder om, än en gång
Orden fastnar halvvägs jag vet inte hur jag bär mig åt
Samma gamla visa med vet inte vad det är för låt

Jag har idag pratat med Märsta i telefon.
Jag är nu försatt i svåra funderingar och har frågor som söker svar.
Jag menar, HUR MYCKET KAN MAN HA ATT TA IGEN MED VARANDRA?

Vi hade kunnat prata en hel dag. Som blev en hel natt.
Och det är precis vad vi ska göra. Den 22e december när jag kommit hem från Uppsalat och hon från Göteborget.

Himmel vad vi ska prata.

Det är idag fem år sedan jag skaffade mig ett ärr i plytet och för all framtid säkrade min stenhårda image utåt. Sedan dess har ärret hunnit vara rött o jävligt, bleknat och minskat, opererats och åter blivit rött och jävligt. Och det är väl ungefär där jag är nu. Nu ska jag bara vänta i femtielva år igen, sedan försvinner nog både rodnad och andra besvär.

Anyho, imorgon och på torsdag har jag tentor. Idag har jag knappt pluggat någonting. Och det känns inte som att jag komme göra det heller. Nu ska jag börja dansa. TJO

Imorgon är det en dag jag länge väntat på. Som erfarat är jag the master of masters på att vänta. På saker. På beslut.

Sämst.

Nu har jag köpt en biljett till Åre-resan i januari. Dumt eller inte - det återstår att se. Jag VILL verkligen till Åre tillsammans med Ultuna, eftersom jag i mina vildaste fantasier inte kan föreställa mig hur galet det måste vara. Jag vill uppleva kaoset, så att säga. Dessutom är jag väldigt sugen på att ställa mig på ett par skidor igen, eftersom det aldrig blev av förra vintern.

Den negativa aspekten på det hela är att jag ju har ett spex att vårda ömt, och att premiären börjar närma sig tätt efter Åre. Det kan kännas lite enfaldigt att åka iväg, men jag får helt enkelt sätta igång redan idag med mina koreografier.

Nu sitter jag och väntar på att Andreas ska komma till samma bibliotek som jag befinner mig i, så vi kan göra iordning vår presentation till seminariet på fredag. Det ska handla om antioxidanter i blåbär. Häll gäss, som KM sa.

Och ni trodde att MC Hammer var först? Pyttsan...

Kommer ni ihåg den här alldeles IQ-befriade låten (peka här) som släpptes där nångång i slutet av det ljuva 90-talet? Hur i himmel kom gruppen ens in på topplistorna? Vad tänkte människan med?

Gotta let me in, hey, hey, hey
Let the fun begin hey
I'm the wolf today hey, hey, hey
I'll huff I'll puff
I'll huff I'll puff and blow you away

Och hur spenderar jag min måndag kväll då?

Jo, jag sitter på evigt eviga KÖL, även kallat Depris som i depression, och skriver labbrapport. I och för sig är den nu klar och inskickad, men eftersom jag inte har internet hemma försöker jag mjölka hjärnan på alla saker som ska göras innan jag kan klara mig utan internet till imorgon när jag kommer hit igen.

Och så finns det en gratisskrivare här. Vilket är bra att ha om man är med i Spexkommittén. Manuset är nästan sju hundra sidor, och för att inte snacka om låtlistan. Men det kommer bli ett jäkla bra spex. Om jag bara kunde bli frisk och orka koreografera snart, tjo!

Däremot börjar hungern ta över, så det blir snart dags att pinna hemåt. Och fortsätta plugga.
God afton.

Den här dagen har på många sätt varit speciellt. Jag vet att jag de senaste dagarna nått många personliga framgångar, som jag troligtvis kommer bära med mig resten av livet. Samtidigt som jag som den ensamma personen vuxit i tron på mig själv har även min tro på mänskligheten stärkts av kunskapen att läsa av vilka som bryr eller inte bryr sig. Att vara i stormens öga är nytt för mig och hanteringen av detta var svårare än jag någonsin föreställde mig. Ställningstaganden betyder mer än folk ofta tror.

Det finns två djurarter som är er alla överlägsna. För dessa ska man visa vördnad och tilltro. De överlever vanliga dödliga. Här har vi två djurarter vars naturliga beteende är hängivet och rent som nysnö.

Missbruka ej deras gästfrihet och utnyttja inte deras fantastiska godhet.

Sköldpaddor (Balrogus) är reptiler som utmärks av en sköld som skyddar mjukdelarna. Även om många sköldpaddor lever en stor del av sitt liv under vatten, så andas alla sköldpaddor syre och därför måste de simma upp till ytan regelbundet för att fylla sina lungor med syre Sköldpaddor gillar att gömma sig under saker. Precis som med alla vildfångade reptiler så har djuren som återfinns i zoohandeln blivit utsatta för stress under en tid. Som ett resultat av detta lider många av olika infektioner. Om sköldpaddan hålls vid rätt temperatur, får en bra balanserad kost och hålls i en stressfri miljö kan din sköldpadda överleva dig. När du plockar upp sköldpaddan, håll i den med båda händerna. Sköldpaddor känner sig mer säkra när de känner något under sina fötter. Att "simma i luften" är gulligt men är stressamt för dem.Sköldpaddor har väldigt olika personligheter, så trots att de inte är djur man kan pussa och klappa någon mjuk päls så är de otroligt trevliga att titta på. En sköldpadda kan börja tigga som en hund genom att krafsa på rutan när du kommer in i rummet, blinka med de söta ögonen för att få sig en liten extra godbit och gärna direkt från handen. Men då vattensköldpaddor har väldigt starka käkar och kan bita ordentligt så måste man akta fingrarna.


Rävar (Kittyolus) kallas kortbenta medlemmar av familjen katthunddjur. Rävar är ingen systematisk grupp utan omfattar likartade arter av hunddjur. Rävar har fint skinn som tidigare var värdefullt. Jakt på räv var därför tidigare vanligt. Många startade även uppfödning av räv.Räven är vaken året runt. Rävar förekommer ofta i jordbruksbygd och allt oftare i tätorter. Räven finns i hela Europa, utom på Island. Runt 1800-talet blev den utsatt i Australien. Räven beskrivs ofta som klok och listig, kanske för att den klarar sig bra ur svåra knipor.Rödrävarnas fina skinn har varit mycket värdefullt. Värdet på ett sådant skinn kunde vara lika stor som en normal månadslön. Stenåldersmannen utnyttjade den som föda medan vi idag kanske ser den mer som smittkälla, konkurrent om vilt, rövare av tamdjur, värdefull pälsresurs eller som mål för rekreationsjakt.

Aj löv jo

Ja, mamma, jag tar det lugnt. Tummis!

Jag drabbades av en impuls för förändring och kom impulsivt på att jag inte ville ha snelugg längre. Nu sitter jag här med en tjock rak lugg som killar mig på ögonlocken. Tiderna förändras, och så även jag. Tjo!

Det var inte meningen att glömma bort bloggen. Men det har varit en turbulent tid sen sist.
I tider av många personliga angelägenheter känns bloggen lite för allmän för att det ska kännas ens halvt okej att dela med sig till den. Så jag har avstått.

Eller inte orkat.

Skillnaden är hårfin.

Hösten är här och jag har stormat in i den utan att märka när allt hände. Jag känner mig otroligt peppad. Som koreograf i årets Ultunaspex kommer jag har dödsmycket arbete att göra, men jag trivs som bäst när jag inte har en lugn stund. Sen har jag mina studier att bry mig om. Jag har bytt från Mat & Hälsakandidat till Livsmedelsagronom, och i takt med att folk hoppar av linjen för att bli diverse läkare och sånt känner jag hur arbetsmarknaden lägger sig till rätta framför mina fötter.

Jag har märkt personliga ändringar hos mig själv sen i våras också. Jag har gått ned i vikt, och fick köpa nya BHar som passade. Storlek 70B hamnade jag på. Jag som klagat på att folk med små pattisar inte behöver BH. Nu är jag snart en av dem. Dessutom har jag märkt att det är roligt att festa. Hee. Eller snarare - jag blir full nu för tiden. Vad har hänt?

Nerverna sprudlar av liv under dygnets samtliga timmar nu. Är det inte i vaket tillstånd så drömmer jag om vad som måste fixas eller om andra Ultuna-relaterade ting. Om en vecka blir det rajtan tajtan och innan dess har vi sisådär en miljon saker att förbereda.

Jag börjar nu inse hur fel det blev.
Förlåt.

Sommaren fullkomligt galopperar förbi och det gör att jag inte finner intresse i att sitta vid datorn.
Det enda som förmår mig att öppna laptopen är den här sidan.

På söndag åker vi till Båstad. Som vi längtat!

Jaha, och vad är det här för fruktansvärt hittepå då?
Jag blir seriöst rädd. Hur kunde det gå så fel?
WHO'S TO BLAME?

Jag bangar nog ikväll. Jag ger istället hän åt min nya vän, hetsen.

Jag vill göra något radikalt med mitt hår.

Ljusbrun page?
Brunt med mittbena?
Blont med mittbena, utan lugg?


Kom igen, ge mig förslag.

Att vara hemma i Kristinehamn över sommaren är som att ta ett stort kliv tillbaka. I tiden alltså. Trots att småstadsmentaliteten ligger som en tjock kletig hinna över staden finns faktiskt ljuspunkter. Dit inte skvallret om kompisens vän Sven eller de granskande blickarna når. To hell med skärgården, den är inte stans höjdpunkt! Här kommer dem:

Mitt rum:

Den lata snorungekänslan sköljer över mig och jag ids under inga som helst omständigheter städa mitt rum. Mitt lilla bruna flickrum, som så få gånger i sin exsistens varit städat. För mig ska det här rummet alltid vara stökigt, jag har ändå ordning i oordningen och vet att jag kan hitta en hårnål under det plagget eller en penna under det andra och så vidare.

Bergsjön:

Jag har badat i havet så få gånger att jag kan räkna dem på mina händer, men i Bergsjön där vår stuga är belägen skulle jag inte ens ge mig ett försök att räkna badtillfällena. Det må vara en sumpig brun sjö, men för mig är den finast i världen. Jag älskar lukten av den smått illamående botten av vass vars mjukhet gör att man sjunker ner till knäna när man äntrar vattnet. Jag älskar lukten av ljungen och de där buskarna vid strandkanterna. Jag älskar ljudet av kättingen som vi låser fast plastekan med runt en tall. Jag hatälskar att det ligger så mycket läskiga kottar och kvistar på botten som skrämmer mig lika mycket varje gång jag råkat grumlat upp botten och får dem på fötterna.

Trädgården på Stormvinden 5:

Huset jag alltid bott i. Gräsmattan är alldeles för stor i förhållande till hur mycket jag och Klara leker på den. Det har inte hänt så mycket här sen vi var små. Det ser ut som det alltid har, trots att jag och mamma drömt om en syrénberså på baksidan och små plattgångar bland den i övrigt superlummiga trädgården, ända sen jag var runt 10 år. Under regniga sommardagar knyter jag alltid in mig i de stora frottéfiltarna och läser böcker på altanen.

Märsta:

Stället där jag alltid finner ro. Och min bästa vän.
Jag älskar Märsta.

Jag hatar mentalt instabila perioder när man känner att minsta lilla kan välta ens värld. Framför mig såg jag en fantastisk sommar, med enbart några veckors jobb. Nu har jag en halv jobbvecka kvar och sommaren känns som att den är över. Ur en synvinkel har den här sommaren varit den bästa på många år. Kanske den bästa sedan jag blev tonåring. Vissa höjdpunkter, som när Oskar Linnros stod några meter framför mig och sjöng Från och med du eller alla de gånger jag med stor möda puttat ner båten i sjön och rott omkring i solnedgången, kommer ligga som en slöja överst i mitt medvetande när nu hösten nalkas. Men det har varit en jobbig sommar på många sätt. Det har varit jobbigt att vara ifrån Erik, att inse hur mycket jag saknat Märsta, Johanna, Cissi, och co., att nästan jämt gå till jobbet sex dagar i veckan, att försöka göra så mycket som möjligt samtidigt som det känns som att man inte hinner något, att pussla ihop dagarna.

M.I.A - XXXO

Rätta mig om jag har fel, men är det inte för jäkla ohyfsat att öppna varuförpackningar i affären innan man betalat för den? Häromdagen såg jag en familj vars mamma gick omkring med en maxibag ostbågar och slafsade i sig. Jag kan inte se någon garanti att du som öppnar din förpackning faktiskt tänker betala för den, för mest bekvämt vore ju att äta upp den och slänga skräpet gömt bakom till exempel Nalle Puh i hyllan på leksaksavdelningen. Kan man någonsin vara så sugen på någonting att man måste ha det ögonblicklingen?

I övrigt tycker jag att om vi förväntas kunna vartenda pris bland alla >10 000 varor och bära varma skjortor som visar att vi är anställda, då ska kunderna inte gå omkring barbröstat.


Nio dagar kvar.

Idag är vädret inte vad det borde och därför känns det, för första gången den här sommaren, okej att jobba. Håll ut. Snart är det den 22a juli och inget mer jobb. Håll ut.


Till sist har vi bestämt oss. Arvika blir av!

Springa nu, i 24 graders hetta och stillastående luft?
Med dödens träningsvärk från gårdagen?

Ptja

Jag hade tänkt berätta hur roligt det var att fira studenterna i år. Och att balen var roligare än vår egen. Men det är inte aktuellt längre och sedan dess har mycket nytt hunnit hända.

Idag spelade vi tremannabrännboll nere på Marieberg. Det var sjukt svettigt och väldigt roligt. Men roligare var det när vi fick sällskap av Kingen & co. så vi blev hela se stycken. Rena slappmatchen.

Solen har kysst min panna, smaskens. Imorgon väntar blåskjortan och ångest.

Allt jag gör blir fel.


För någon.

Från och med Du

En gång i tiden, när jag fortfarande hade min syster som min största förebild, då var jag kreativ.

Jag var nästan lovande, om jag får säga det själv.

Men sen kom andra intressen i vägen. Som matematik och vänner. Den kreativa lustan försvann någon gång när jag var 16-17. Nu är jag inte ens kapabel att ta med mig kameran när jag drar ut. Eller att skriva ett vackert blogginlägg. Eller rita en bild. Ibland känns det som att allt jag är bra på är bara ytliga saker som man måste kunna. Typ glykolysen eller Mendelsk nedärvning. När jag kollade på Klaras projekt hon tagit med sig hem blev jag mycket förundrad och stolt över hur få gränser hennes högra hjärnhalva sätter.

Varje gång jag kommer på att jag vill göra något känns det som en rip off på andras idéer. Och jag vill inte sno. Jag vill vara fantasifull. Men jag föddes helt enkelt till en tänkare, en analytiker. Min vänstra hjärnhalva jobbar bara med en sak i taget.

Jag vill inte ens lägga upp en bild i det här inlägget. För jag är så trist.

Studenten och balen är över för i år. Nu får även 91orna känna på livets sötma och träffa det underbara livet efter gymnasiet. Jag hade det jäkla bra igår, bättre än på länge. Statt hade slagit på stort och fixat en snö/skummaskin över dansgolvet. Det var så där lagom kul tills jag upptäckte att skummet var diskmedel och vatten. Då var det inte alls kul längre. Vad Statt tänkte med när de beslutade att köra på rövbudgetvarianten vet jag inte, men saken är den att 90% av alla på statt igår bar kläder som behöver kemtvättas. Samt förstördes allas frisyrer och golvet blev halkigt. Statt has done it again!

Promenaden hem bland fuktiga barndomsgator var trevlig. Ljummet, nästan dagsljus och.. ja.. som förr.

681 38

Det är dagar som dessa (i skolavslutningstider) man känner att ens glansdagar är över. Ibland får jag för mig att jag är för gammal för att ha så där jävulskt kul som jag hade som sjuttonåring. Jag tittade på gamla bilder föreställandes mig och Märsta och fann mig i ett sinnestillstånd av otrolig nostalgi. Vi hade inga körkort, vi cyklade ta mä tusan till varandra dagligen. Vi hade inga jobb, vi SÅGS ta mä tusan varje dag. Jag vet att jag fortfarande bara är barnet i mångas ögon, men jag känner mig så erfaren när jag jämför mig själv med Kristinehamns sjuttonåringar. Som är precis där jag var. HEEE. Jag kan nog säga att jag älskar mitt liv som det är nu, med Uppsala och man och utbildning och kår. Men konsten är to leave the pass behind you. Vilket jag egentligen har gjort. Och njuter av att det är över. Men som sagt: Sådana här dagar är det lätt att påminnas dem.

My song is love
My song is love, unknown
But I'm on fire for you, clearly
You don't have to be alone
You don't have to be on your own


And I'm not gonna stand and wait
Not gonna leave it until it's much too late
On a platform I'm gonna stand and say
That I'm nothing on my own
And I love you, please come home

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Sommarlov dag ett

Första sommarlovsdagen firades i Tokebol under den underbara solen i sällskap med Märsta. Jag hade planerat att färga framsidan, men det är mest baksidan som bränner i afton vill jag lova. Kan bero på att vi båda är för rastlösa för att ligga stilla i solen och spelade krocket och badminton med ett stycke vitlöksbaguette istället.

Förövrigt hittade jag en gammal versbok som man fick som barn för att man varit duktig och tagit någon spruta. Jag kommer ihåg att jag ibland försökte mig på att förstå den innan jag lärt mig läsa, men att titta på bilder i en versbok ger inte så mycket. Jag slog slumpvis upp en sida och på den fanns en mycket märklig vers. Som man inte förstod som barn. Here goes:

Mamma och pappa
har sina stunder
dit jag inte kan komma in.

Jag gluttar
genom nyckelhålet
men ser inte något.

Om de inte
snart öppnar dörren
till hemligheternas rum,

kan det hända
att jag rymmer.

Så går den. Hu. Tror den var en gåva från Farbror Barbro också. Vilket inte gör det hela bättre.


Förresten, idag har jag fått leka bonde och köra pappas fyrhjuling! Så här klad blev jag då.

Nu har jag sommarlov.
Det firar vi med en bild, tycker jag

HEEEE

Syrenerna blommar
Det är 25 grader varmt
Det är otroligt grönt
Uppsala är fyllt av parker
Doften om de ljumma kvällarna är obeskrivlig
Huden har blivit brun
Känslan att ge sig ut och springa i värmen är frigörande
Allt blommar
Ultuna är som fagrast nu

Och jag ska börja jobba på måndag. JAG VILL INTE!!!
Det är som att fängsla mig.

Fina, fina Ultunae Drängar som kommer och sjunger om sin käresta från Värmland. Jag är alldeles hänförd. Att dom gör sig arbetet att gå omkring i Uppsala och sjunga till sina kvinnor. Fyra sånger fick jag!

Mina kinder har förmodligen aldrig rodnat lika mycket förr, och det har aldrig känts så bra att få bjuda på punch förr.

Manskörer är bra. UD är bäst.

Nu är det på gång!

Småttingveckorna närmar sig med stormsteg. Karaktärsutbildningen är klar, HLR-kursen likaså. Alla aktiviteter är i princip klubbade och snart ska dräkterna sys. Det känns i hela gruppen hur förväntansfulla vi är. Och stressade..

Jag kommer osökt att tänka på vår första SMK-fest hemma hos Burri, där standarden sattes fort genom ett ölspel klockan 6 på kvällen. (Det var även samma kväll som herr Hallenberg och Fridolin lekte arga leken, för de som inte kommer ihåg) Tänk att vi knappt kände varandra då. Vi tror att vi känner varandra bra nu, men tänk bara hur det kommer att vara efter en vecka tillsammans i Båstad i sommar samt att umgås hela tiden under de två småttingveckorna? Efter DET kommer vi garanterat inte ha några hemligheter för varandra.

Aj löv jo, SMK

Kristinehamnspunk. Vilken nostalgi!

Hur kunde jag glömma bort Gösta-Göran?

Jag vill ha tillbaka photoshop. Jag känner mig som en kreativ katastrof.
Jag lovar att bära med mig kameran var dag, bara jag får ett photoshop.

Senaste nytt är att jag skrivit bostadskontrakt för ett korridorsrum på Gälbo.
Hösten kommer bli B E A utiful. IHHH!!!

Idag är det SMKmöte och fotosession på schemat.

SMK -10 begav sig i sena gryningen ut på bravader. Ända till Gävle for vi för att besöka Alborgen (Boda Borg-isch). Det var en slags teambuildingresa. Och fly fläen, vad roligt det var.


Ikväll headar jag för programfezt med tema Amerika på Gälbo för att sedan gå på kårsläppet. Jag och Ida ska se ut såhär:



AWESOME, right?

SMK -10 begav sig i sena gryningen ut

Saker jag brukar betala för


Mat
Brämhults hallon
P-böter

Edera handlingar

Aldrig förr har väl handlingars verkan varit så påtagliga som nu. Vad man gör och inte gör räknas med som i nån dum summa summarium. Varje nytt steg man tar, det vill säga varje år, hoppas jag på att man ska komma ifrån högstadiereglerna. Att folk ska mogna. Att problem ska skötas på vuxnare sätt. Att jag ska sluta förstora saker. Men jag förstorar så länge som folk omognar. Så länge det är som det är kommer min mentalitet hålla ett järngrepp kring högstadierädlsan. Vår generation får ofta höra att den skjuter problemen ifrån sig, det är det dummaste jag hört. Vi älskar dom! Bah.

Jag ska börja brodera igen. Det har jag inte gjort sen de tidiga tonåren. Förr när jag spenderade dagarna hos mo broderade, vävde och sydde jag som en lillgammal tant.

Jag hittade den här bilden. Vilket underbart nördigt broderi. DNA <3

Igår såg jag Michael Jackson! På pressbyrån i Svavagallerian.
Han är inte alls död jö. Han stod där, fullkomligt levande och hade köpt en bulle och en speltidning.

Annars då? Bilen går bra?
Det är just vad den inte gör. Det låter som att jag försöker sälla mig till Kristinehamnsraggarna då det gått hål på något fjantigt rör under bejlen. Så att säga.

I övrigt skriver jag hemtenta och SMKar om dagarna, och laddar inför fredag. Det ska bli så sjukt kul att fira valborg i UPPSALA! Det kommer vara where the action is. Personligen kommer jag att champagnefrukosta med SMK för att sedan bege oss in till Fyris och se på flottracet. Alla gamla avdankade SMKare är med, man måste ge sitt stöd. Idag blev det klart att flottracet faktiskt går av stapeln, det har varit lite fram och tillbaka i veckan, och en sjujäkla mängd rykten har florerat angående att det skulle vara inställt. Men inte ens en jätteblöt, mullrande Fyris med mer vatten än normalt kan stoppa knäppgökarna som drar på sig våtdräkt och badar. Hee.

På eftermiddagen ska jag se Ultunae Drängar sjunga i slottsbacken bland alla krokusar och tjoa och tjimma till deras ära. När det är över drar man till Ekonomikumparken och har picnic.

OCH SEN.

Då är det middag och släpp på kåren. Älskade kår.

Don't hate the player, hate the game

För kanske andra gången i mitt liv känner jag mig gammal.
Det har bildats en uppsjö grupper på the one and only Facebook som namngivits på högst märkliga sätt.

Vad sägs om:

Jason Mraz ringer "I'm yours" Så är han någon annans :pPpPPpP

eller

Farsan ringer "Vart är du?" "Hemma" Så är man i en vulkan :pPpPPpP



Hngaah, förklara för mig? Varför är grupperna så jobbiga?

Idag känner jag mig lite som en bivalent som inte kondenserat till en tetrad ännu. Jag har kommit underfund med att skolan hamnar mer och mer åt sidan till förmån för SMK. Men ännu har det inte gått för långt och jag ska minsann se till att det inte gör det heller. För så dukty är jag.

Ikväll som ikväll som ikväll tvättar jag åttahundrakilostvätt och försöker läsa på om Mendelska mönster och chi-tal. Jag har en känsla att framåt maj-juni kommer jag ha fullt upp även utan att behöva ta igen första halvan av genetikkursen. Just nu har skolan fett flow och det vore väl för o-väl om det höll sig så? Genetiken ska jag ta mig igenom. Frågan är bara hur i hela friden jag ska orka med Functional Foodskursen, som kan vara guds straff för att människan utvecklat magsäck.


För övrigt skulle något sött inte sitta helt fel nu. Typ Erik eller choklad.

I total brist på matlagningsglädje - och matglädje över huvud taget, fick magen ikväll nöja sig med potatismos.

Denna dag som idag har jag idkat hemlig planering med mina kära kamrater i SMK inför fredagens dödsgalej. Vi har gått in ganska hårt för det där med att lära känna varandra och det resulterar nu i att vi låter värre än femton tanter på ett ålderdomshems dagliga syjunta när vi lugnt ska konversera. Lugna, städade möten är ett för längesen förlorat begrepp. Men trots detta jobbar vi på bra och är en fin grupp. Vi kommer möta småttingarna med bravur, adrenalin till öronen och ett fantastiskt humör.

Temperaturen i vardagsrummet när vi åkte därifrån var långt över den normala.