681 38

Det är dagar som dessa (i skolavslutningstider) man känner att ens glansdagar är över. Ibland får jag för mig att jag är för gammal för att ha så där jävulskt kul som jag hade som sjuttonåring. Jag tittade på gamla bilder föreställandes mig och Märsta och fann mig i ett sinnestillstånd av otrolig nostalgi. Vi hade inga körkort, vi cyklade ta mä tusan till varandra dagligen. Vi hade inga jobb, vi SÅGS ta mä tusan varje dag. Jag vet att jag fortfarande bara är barnet i mångas ögon, men jag känner mig så erfaren när jag jämför mig själv med Kristinehamns sjuttonåringar. Som är precis där jag var. HEEE. Jag kan nog säga att jag älskar mitt liv som det är nu, med Uppsala och man och utbildning och kår. Men konsten är to leave the pass behind you. Vilket jag egentligen har gjort. Och njuter av att det är över. Men som sagt: Sådana här dagar är det lätt att påminnas dem.