FRÅN OCH MED DU

Jag är så trött på Uppsala och studier nu att jag skulle kunna kaskadkräkas. Jag har blivit en sån slacker att jag skrämmer mig själv, men jag kan helt enkelt inte åstadkomma något mer. Min attityd gentemot böckerna börjar likna den gamla dängan jag kunde inte bry mig mindre. Det är inte helt okej att vara så här. Jag börjar leta efter korta harmoniska stunder varje dag, som när jag går till genetikcentrum om morgnarna och tittar på den vackra rimfrosten, eller när jag tänder ljusen i rummet och förundras över hur mysigt det blir. Det värsta är att det känns så jäkla cheezy att inbilla sig att sådana där stunder ens ska betyda något. Det som verkligen skulle betyda något för mig är att få sakta ner hela livet under en tid och komma till sans igen.



Men snart är det jul! Och då ska jag hem till min fina familj och Märsta!