TVETYDIGHETEN

Hur jag än vrider och vänder på det, så kan jag inte se de här dagarna i Värmland som lov. Det har hittills inte varit ett dugg avslappnande. Allt som kommer i min väg fylls på som måsten. Jag hatar måsten! Min magkatarr som ligger i startgroparna till något stort gör sig varje dag påmind. Som jag känner nu skulle jag bara vilja ta mitt pick och pack och fara tillbaka till Uppsala redan idag. NU. Jag får ingen ro här. Jag älskar att träffa mina kära vänner igen, men det är också det enda positiva jag fått ut av de här dagarna. När jag kommer tillbaka till Uppsala ska jag tentaplugga, göra 4 danser till spexet och gå till studenthälsan med min stackars stela rygg. Såhär kan jag inte ha det.