Idag är vädret inte vad det borde och därför känns det, för första gången den här sommaren, okej att jobba. Håll ut. Snart är det den 22a juli och inget mer jobb. Håll ut.


Till sist har vi bestämt oss. Arvika blir av!

Springa nu, i 24 graders hetta och stillastående luft?
Med dödens träningsvärk från gårdagen?

Ptja

Jag hade tänkt berätta hur roligt det var att fira studenterna i år. Och att balen var roligare än vår egen. Men det är inte aktuellt längre och sedan dess har mycket nytt hunnit hända.

Idag spelade vi tremannabrännboll nere på Marieberg. Det var sjukt svettigt och väldigt roligt. Men roligare var det när vi fick sällskap av Kingen & co. så vi blev hela se stycken. Rena slappmatchen.

Solen har kysst min panna, smaskens. Imorgon väntar blåskjortan och ångest.

Allt jag gör blir fel.


För någon.

Från och med Du

En gång i tiden, när jag fortfarande hade min syster som min största förebild, då var jag kreativ.

Jag var nästan lovande, om jag får säga det själv.

Men sen kom andra intressen i vägen. Som matematik och vänner. Den kreativa lustan försvann någon gång när jag var 16-17. Nu är jag inte ens kapabel att ta med mig kameran när jag drar ut. Eller att skriva ett vackert blogginlägg. Eller rita en bild. Ibland känns det som att allt jag är bra på är bara ytliga saker som man måste kunna. Typ glykolysen eller Mendelsk nedärvning. När jag kollade på Klaras projekt hon tagit med sig hem blev jag mycket förundrad och stolt över hur få gränser hennes högra hjärnhalva sätter.

Varje gång jag kommer på att jag vill göra något känns det som en rip off på andras idéer. Och jag vill inte sno. Jag vill vara fantasifull. Men jag föddes helt enkelt till en tänkare, en analytiker. Min vänstra hjärnhalva jobbar bara med en sak i taget.

Jag vill inte ens lägga upp en bild i det här inlägget. För jag är så trist.

Studenten och balen är över för i år. Nu får även 91orna känna på livets sötma och träffa det underbara livet efter gymnasiet. Jag hade det jäkla bra igår, bättre än på länge. Statt hade slagit på stort och fixat en snö/skummaskin över dansgolvet. Det var så där lagom kul tills jag upptäckte att skummet var diskmedel och vatten. Då var det inte alls kul längre. Vad Statt tänkte med när de beslutade att köra på rövbudgetvarianten vet jag inte, men saken är den att 90% av alla på statt igår bar kläder som behöver kemtvättas. Samt förstördes allas frisyrer och golvet blev halkigt. Statt has done it again!

Promenaden hem bland fuktiga barndomsgator var trevlig. Ljummet, nästan dagsljus och.. ja.. som förr.

681 38

Det är dagar som dessa (i skolavslutningstider) man känner att ens glansdagar är över. Ibland får jag för mig att jag är för gammal för att ha så där jävulskt kul som jag hade som sjuttonåring. Jag tittade på gamla bilder föreställandes mig och Märsta och fann mig i ett sinnestillstånd av otrolig nostalgi. Vi hade inga körkort, vi cyklade ta mä tusan till varandra dagligen. Vi hade inga jobb, vi SÅGS ta mä tusan varje dag. Jag vet att jag fortfarande bara är barnet i mångas ögon, men jag känner mig så erfaren när jag jämför mig själv med Kristinehamns sjuttonåringar. Som är precis där jag var. HEEE. Jag kan nog säga att jag älskar mitt liv som det är nu, med Uppsala och man och utbildning och kår. Men konsten är to leave the pass behind you. Vilket jag egentligen har gjort. Och njuter av att det är över. Men som sagt: Sådana här dagar är det lätt att påminnas dem.

My song is love
My song is love, unknown
But I'm on fire for you, clearly
You don't have to be alone
You don't have to be on your own


And I'm not gonna stand and wait
Not gonna leave it until it's much too late
On a platform I'm gonna stand and say
That I'm nothing on my own
And I love you, please come home

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

Sommarlov dag ett

Första sommarlovsdagen firades i Tokebol under den underbara solen i sällskap med Märsta. Jag hade planerat att färga framsidan, men det är mest baksidan som bränner i afton vill jag lova. Kan bero på att vi båda är för rastlösa för att ligga stilla i solen och spelade krocket och badminton med ett stycke vitlöksbaguette istället.

Förövrigt hittade jag en gammal versbok som man fick som barn för att man varit duktig och tagit någon spruta. Jag kommer ihåg att jag ibland försökte mig på att förstå den innan jag lärt mig läsa, men att titta på bilder i en versbok ger inte så mycket. Jag slog slumpvis upp en sida och på den fanns en mycket märklig vers. Som man inte förstod som barn. Here goes:

Mamma och pappa
har sina stunder
dit jag inte kan komma in.

Jag gluttar
genom nyckelhålet
men ser inte något.

Om de inte
snart öppnar dörren
till hemligheternas rum,

kan det hända
att jag rymmer.

Så går den. Hu. Tror den var en gåva från Farbror Barbro också. Vilket inte gör det hela bättre.


Förresten, idag har jag fått leka bonde och köra pappas fyrhjuling! Så här klad blev jag då.

Nu har jag sommarlov.
Det firar vi med en bild, tycker jag

HEEEE

Syrenerna blommar
Det är 25 grader varmt
Det är otroligt grönt
Uppsala är fyllt av parker
Doften om de ljumma kvällarna är obeskrivlig
Huden har blivit brun
Känslan att ge sig ut och springa i värmen är frigörande
Allt blommar
Ultuna är som fagrast nu

Och jag ska börja jobba på måndag. JAG VILL INTE!!!
Det är som att fängsla mig.