Imorgon är det en dag jag länge väntat på. Som erfarat är jag the master of masters på att vänta. På saker. På beslut.

Sämst.

Nu har jag köpt en biljett till Åre-resan i januari. Dumt eller inte - det återstår att se. Jag VILL verkligen till Åre tillsammans med Ultuna, eftersom jag i mina vildaste fantasier inte kan föreställa mig hur galet det måste vara. Jag vill uppleva kaoset, så att säga. Dessutom är jag väldigt sugen på att ställa mig på ett par skidor igen, eftersom det aldrig blev av förra vintern.

Den negativa aspekten på det hela är att jag ju har ett spex att vårda ömt, och att premiären börjar närma sig tätt efter Åre. Det kan kännas lite enfaldigt att åka iväg, men jag får helt enkelt sätta igång redan idag med mina koreografier.

Nu sitter jag och väntar på att Andreas ska komma till samma bibliotek som jag befinner mig i, så vi kan göra iordning vår presentation till seminariet på fredag. Det ska handla om antioxidanter i blåbär. Häll gäss, som KM sa.

Och ni trodde att MC Hammer var först? Pyttsan...

Kommer ni ihåg den här alldeles IQ-befriade låten (peka här) som släpptes där nångång i slutet av det ljuva 90-talet? Hur i himmel kom gruppen ens in på topplistorna? Vad tänkte människan med?

Gotta let me in, hey, hey, hey
Let the fun begin hey
I'm the wolf today hey, hey, hey
I'll huff I'll puff
I'll huff I'll puff and blow you away

Och hur spenderar jag min måndag kväll då?

Jo, jag sitter på evigt eviga KÖL, även kallat Depris som i depression, och skriver labbrapport. I och för sig är den nu klar och inskickad, men eftersom jag inte har internet hemma försöker jag mjölka hjärnan på alla saker som ska göras innan jag kan klara mig utan internet till imorgon när jag kommer hit igen.

Och så finns det en gratisskrivare här. Vilket är bra att ha om man är med i Spexkommittén. Manuset är nästan sju hundra sidor, och för att inte snacka om låtlistan. Men det kommer bli ett jäkla bra spex. Om jag bara kunde bli frisk och orka koreografera snart, tjo!

Däremot börjar hungern ta över, så det blir snart dags att pinna hemåt. Och fortsätta plugga.
God afton.

Den här dagen har på många sätt varit speciellt. Jag vet att jag de senaste dagarna nått många personliga framgångar, som jag troligtvis kommer bära med mig resten av livet. Samtidigt som jag som den ensamma personen vuxit i tron på mig själv har även min tro på mänskligheten stärkts av kunskapen att läsa av vilka som bryr eller inte bryr sig. Att vara i stormens öga är nytt för mig och hanteringen av detta var svårare än jag någonsin föreställde mig. Ställningstaganden betyder mer än folk ofta tror.