Don't hate the player, hate the game

För kanske andra gången i mitt liv känner jag mig gammal.
Det har bildats en uppsjö grupper på the one and only Facebook som namngivits på högst märkliga sätt.

Vad sägs om:

Jason Mraz ringer "I'm yours" Så är han någon annans :pPpPPpP

eller

Farsan ringer "Vart är du?" "Hemma" Så är man i en vulkan :pPpPPpP



Hngaah, förklara för mig? Varför är grupperna så jobbiga?

Idag känner jag mig lite som en bivalent som inte kondenserat till en tetrad ännu. Jag har kommit underfund med att skolan hamnar mer och mer åt sidan till förmån för SMK. Men ännu har det inte gått för långt och jag ska minsann se till att det inte gör det heller. För så dukty är jag.

Ikväll som ikväll som ikväll tvättar jag åttahundrakilostvätt och försöker läsa på om Mendelska mönster och chi-tal. Jag har en känsla att framåt maj-juni kommer jag ha fullt upp även utan att behöva ta igen första halvan av genetikkursen. Just nu har skolan fett flow och det vore väl för o-väl om det höll sig så? Genetiken ska jag ta mig igenom. Frågan är bara hur i hela friden jag ska orka med Functional Foodskursen, som kan vara guds straff för att människan utvecklat magsäck.


För övrigt skulle något sött inte sitta helt fel nu. Typ Erik eller choklad.

I total brist på matlagningsglädje - och matglädje över huvud taget, fick magen ikväll nöja sig med potatismos.

Denna dag som idag har jag idkat hemlig planering med mina kära kamrater i SMK inför fredagens dödsgalej. Vi har gått in ganska hårt för det där med att lära känna varandra och det resulterar nu i att vi låter värre än femton tanter på ett ålderdomshems dagliga syjunta när vi lugnt ska konversera. Lugna, städade möten är ett för längesen förlorat begrepp. Men trots detta jobbar vi på bra och är en fin grupp. Vi kommer möta småttingarna med bravur, adrenalin till öronen och ett fantastiskt humör.

Temperaturen i vardagsrummet när vi åkte därifrån var långt över den normala.

Ny tradition på gång!

Från och med nästa gång börjar en serie inlägg som jag väljer att döpa Ur bildarkivet. Där kommer ni finna bilder att både glädjas och gråta åt.

Men nu ska jag skriva om epigenetiska nedärvningsfaktorer hos stressade höns, så ni får kalmera er böjelse ett tag till.

God kväll.

Kristinehamn

Mitt lov skrider på och jag njuter nu av ledighet. Mina dagar på Coopas är avklarade och jag väntar mig några tusenlappar för mödan, graow! Gårdagens påskfirande gick ut på att äta sig tjock hos kära mormor för att sedan styra kosan mot älsklingsmärsta och öppna en öl som sedan blev två och tre. Eller fyra. Utekvällen blev otroligt bisarr, med tanke på vår nya bekantskap under kvällen. Det är inte helt oväntat att dricka öl med en raggare när man är i Kristinehamn. Det kryllar av dem här. I övrigt lootade jag en blå lampa som blev partyts mittpunkt. Märsta lootade plyschpojken. Förmodligen var jag sådär galet glad som Slisk alltid säger att jag blir.

Imorgon ska jag återgå till skolarbete och lära mig allt vad Lamarck sa om förvärvad nedärvning. På torsdag kommer min goding hit och han kommer bli bemött av både trumorkester och borgmästare. Pamp och ståt!