THE PHANTOM OF ALNARP

Så, denna dag vaknade jag så tidigt som klockan 06.03 och kände en besvikelse över att det inte var min födelsedag. Det hade faktiskt varit riktigt angenämt att celebrera min typ 21½årsdag just idag. När jag vaknade hade jag redan "vad är det för en dag, är det en vanlig dag..?" på repeat i huvudet och föreställde mig under de första minuterna när man är som mest morgongroggy hur folk kommer hit och firar mig à la Lotta på bråkmakargatan.

Men äsch.

När nu morgondimman skingrats i hjärnbarken inser jag att det här dygnet kommer bli mycket påfrestande eftersom jag ska sitta i buss ner till Skåne i åtta timmar, och när jag väl kommer fram vid midnatt får jag inte gå och lägga mig på den med Vovvi Borta delade madrassen, för då ska hela kulissatanskapet kånkas ur bussen först. Fy för den lede så harmoniskt. När jag tänker på det känns det som att jag inte går ur sängen idag.

MEN, det ska ju bli en morgondag också. Den kommer bestå av massa fina äventyr. Jag ska träffa nästan hela familjen Borta (dvs. far, mor och katt), borra in näsa i katt och fnissa åt samme katts tandlöshet. Sedan väntar en spexföreställning, och eftervarande middag med årets mest fantasifulla tema: Alnarp på vita duken. Med anledning av denna brist på temafantasi kommer jag antagligen att dra på mig mina silverkläder och vara lejonklippan från lejonkungen.