Pellerussin

En gång i tiden, när jag fortfarande hade min syster som min största förebild, då var jag kreativ.

Jag var nästan lovande, om jag får säga det själv.

Men sen kom andra intressen i vägen. Som matematik och vänner. Den kreativa lustan försvann någon gång när jag var 16-17. Nu är jag inte ens kapabel att ta med mig kameran när jag drar ut. Eller att skriva ett vackert blogginlägg. Eller rita en bild. Ibland känns det som att allt jag är bra på är bara ytliga saker som man måste kunna. Typ glykolysen eller Mendelsk nedärvning. När jag kollade på Klaras projekt hon tagit med sig hem blev jag mycket förundrad och stolt över hur få gränser hennes högra hjärnhalva sätter.

Varje gång jag kommer på att jag vill göra något känns det som en rip off på andras idéer. Och jag vill inte sno. Jag vill vara fantasifull. Men jag föddes helt enkelt till en tänkare, en analytiker. Min vänstra hjärnhalva jobbar bara med en sak i taget.

Jag vill inte ens lägga upp en bild i det här inlägget. För jag är så trist.